Om det stora kriget, disciplineringens misslyckande.

Såg ikväll det 7e sjunde avsnittet av den utmärkta serien om första världskriget som går på SVT. Det är uppenbart att vid 100 år så har känslor svalnat, efterkloka besserwissers dött och regeringar samt media som tagit ställning försvunnit. Resultatet av de försvunna auktoriteterna är att de verkligt inblandades röster kan få träda fram.

Det som slår mig främst av allt är hur regimer och media i samverkan önskade skapa  bilder av hur kriget gick till, hur viktigt det var och hur väsentligt det var att straffa de som inte tog sin plats i maskineriet. Disciplinstraff och arkebuseringar praktiserades för att piska in lydnad hos soldater och civilbefolkning och de regimtrogna medierna stödde aktivt dessa metoder. Precis som alltid kunde man till en viss gräns tvinga individer till lydnad med piska men till slut kommer punkten då inte ens samverkan av straff och propaganda hjälper då de drabbade inte längre ser något att förlora.

När jag såg franska soldater som fick permissioner indragna, protester belönade med disciplinstraff och av krigströtthet orsakade kollapser botas med en arkebusering och motiveras i pressen funderade jag på vår egen tid.

Minns ni Alliansens arbetslinje, de som inte jobbade skulle utsättas för allt sämre förhållanden för att disciplineras ut i arbete, de arbetsskadade och sjuka sågs som några som efter begränsad tid omedelbart skulle ut i produktionen eller sättas utan försörjning allt påhejat i media av Hanne Kjöller, protesterande hånade av Erik Helmersson, fakta förvrängas av Susanna Birgersson, enkla slutsatser akademiseras av Lars Calmfors och allt förklarat med som naturligt och oundvikligt eftersom det sägs av DN av Peter Wolodarski.

Men vi minns att en Halv sanning också är en lögn.

Efterklokhetens skamlöshet, medieälskling.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hur man skapar nyheter av nödtvång

I följden av den stora skogsbranden som fått våra medier att gå spinn och sätta in resurser som kräver en ny uppdatering var 37 sekund för att motivera kostnaden har de självutnämnda och medieutsedda experterna fått härja fritt. Det har varit den bittre militären som sett möjligheten att få ner resurser till sitt revir, lite biffiga helikoptrar skulle sitta fint och allra helst med dubbla rotorer som ”förr”.

Tidigare förbigångna ”experter” ylar i högan sky att om de fått bestämma hade minsann både brandsläckande flygplan och beredskapspoliser funnits i varenda buske. Ja egentligen hade det ju aldrig brunnit överhuvudtaget om de fått bestämma känns det som.

Sanningen är som vanligt när något stort händer att spalter skall fyllas, sändningstid förbrukas och då är såväl en sur gubbe i skogen som minsann vet bäst som en till vardags ointressant ”expert” välkommen. Ja vi får till och med se en tvreporter beklaga sig över hur röken sticker i hals och ögon när han kör reportagebilen, MED ÖPPEN SIDORUTA, tips till journos är att hissa upp fönstren och sätta ventilationen på återcirkuering. Denna kakafoni av dåligt journalistiskt hantverk är en plåga att matas med, vi kanske inte skall vara förvånade över att vissa inte stod ut med media och missade evakuerings uppmaningarna och blev en ”nyhet” när de fick fly hals över huvud.

Vi har sett det förut, människorna som oavsett vad som skett vet bättre och utan problem hittar en ny åsikt när situationen förändras. Här i Eskilstuna hade vi horderna som kritiserade bygget av järnvägen till Stockholm, det var ”orelistiskt”, ingen skulle vilja pendla och det var alldeles för dyrt. Exakt samma pinsamma kappvändare ställde sig när banan blev klar upp och klagade på att det inte byggdes dubbelspår på en gång. Dessa människor var väl sedda i media, både med första och andra åsikten. Media, skaparen av det klimat som gör sunda beslut svåra att driva igenom genom att älska de eviga ”jag vet bättre” än de som fick bestämma.

En skam är det, en skam för ett samhälle som har behov av att fatta underbyggda beslut inte beslut som kan lotsas förbi en minoritet högljutt uppblåst i konfliktälskande medier. Medier som däremot smeker enskilda individer som förstör för samhället med lenaste röst.

DN SvD AB EXP Lokalblaskan

Barnet dög inte, kunden lämnade tillbaka det.

Läge att tala om att barn är ett ansvar, ett ansvar betydligt större än rätten att få barn.

Det här är den gordiska knuten när man gör affärer med människor, må vara sexköp, barnköp och arbetskraftsköp. Regleras det inte väldigt hårt tar ”kunden har alltid rätt till vad som helst annars går den till någon annan” över. Vi må ha förmåga till att vara goda individer men goda kunder är vi tyvärr ytterst sällan.

Reformera eller hyckla vidare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För den som, om så ytligt, följer Eskilstuna Kurirens ledarredaktion är det uppenbart och förståeligt att där brinner en eld för Ukraina och synpunkter haglar på rapporteringen från konflikten där. De senaste dagarna har ett koordinerat angrepp skett på TT som anses sprida oreflekterade nyheter och man annonserade ut att TT-artiklar rensats bort från hemsidan samt uppmaningar till DN att sätta in rättelser via Voronovs twitterkonto. Jag har för övrigt inte blivit klok på om det twitterkontot är ”ledarsidan”, ”Eskilstuna-Kuriren” eller ”ett skyltfönster för personen Alex Voronov”, precis som ledarsidan inte själv har riktigt koll på om den är opinionsbildande eller rapporterande. Beroende på typ av kritik brukar redaktionen beskriva sig som än opinionsbildare som inte behöver vara balanserad eller journalistik om någon ifrågasätter typen av innehäll i spalterna.

I grunden är jag positiv till att medierna granskar varandra mer än idag men det blir lite pinsamt när flera dagar ägnas åt en TT-notis när tidningen i tysthet tar bort artiklar där de hängt ut människor och kallat dem både det ena och det andra. Artiklar där senare utveckling visat att tidningen varit ute i ogjort väder. Artiklar som om de vore skrivna av mig på min blogg utan lagteknisk fallskärm skulle inneburit skäl att stämma mig för förtal av grov art.

I en tid där en urtida organisation med liknande hög etisk svansföring, Katolska kyrkan, leds av någon som törs medge och be om ursäkt för begångna misstag undrar man när Eskilstuna Kuriren skall uppnå samma nivå av upplyst maktbruk, jag längtar.

Så enkelt egentligen, säljer tyvärr inte lösnummer…

Tänk så enkelt det är, när det inte är media som skall vinkla och ge en story, att förklara varför det inte är så enkelt att agera som många kräver av dem som ”gör jobbet”. Tack Wisti ! Ping all världens media som efteråt låter diverse människor tala om hur enkelt det vore att ”göra rätt”. Gäller tyvärr inte bara lösnummersäljare utan även prenumerantbaserade media.

När nyhetsmedia verkligen tar sitt ansvar.

De tunga nyheterna, de kan man lita på att inga i nyhetsmedia missar…

 

Fragmenterar, när det borde defragmenteras.

Jag är en mycket nöjd tågpendlare, god vän med SJ och dessutom innehavare av svart kort i tågåkning, kort sagt jag har rutin. Jag hör även till de som ytterst sällan drabbas av förseningar, med försening menas mer än fem – tio minuter.

Den här morgonen var dock ett undantag då ett tåg fastnat i enkelspårets Mecka, Strängnäs. Sånt här bekymrar inte mig nämnvärt, jag kommer fram när jag kommer fram och gör min grej ändå. Tyvärr har ju inte alla mina medresenärer vare sig mitt temperament eller min luxuösa möjlighet att ta igen förlorad tid. Jag har dock inte förstått den här hysteriska fixeringen vid ”att jag måste få information”, frånvaron av information beror till 90 % i att inget finns att informera om. När det finns något kan man berätta och då är informationen värd något.

Vad som stör mig är dock den fullständigt orimliga belastning som tågvärdarna utsätts för och den badwill som SJ drabbas av. Idag på morgonen på Eskilstuna Central kunde tågvärdarna bara säga att man kunde ta vägen över Västerås, det enda som SJ har inflytande över. Trafikverket som är de enda som kan lägga om tåg via andra vägar har ingen direktkontakt med resenärerna utan pysslar med sitt och låter meningslös information, tågutrop, eka i stationshögtalarna. Den enda som hade något väsentligt att säga var en tågvärd som fick tag i en megafon, vore kanske rimligare om hen hade fått tillgång till stationsutropen ?

Stationen ja, som inte längre är bemannad av SJ eftersom vår regering bestämt sig för att andra bolag skall kunna tjäna pengar på de sträckor som drar in kulor, pengar som SJ förlorar och därmed skär ner på servicen i periferin. Känns det igen, posten som dör sotdöden medans leksakspostbolag vägrar ha med vykort att göra och tjänar storkovan på färdigsorterad företagspost.

Att avreglera, utan att ställa krav på nya aktörer är så dumt så dumt… man kan nästan tro att ansvariga ministrar är unga nog att ha gott i Björklunds skola. När det gäller tåg finns det bara en klok borgerlig aktör, Ulf Adelsohn men så fick han ju sparken av regeringen också när han kallade lekstugan med järnvägen för vad det var – ideologisk fixering vid konkurrensutsättning.

Låt för katten SJ ta hand om både drift av tåg och banor på de trafikintensiva sträckorna så att SJ kan vara snabbt och flexibelt och skicka tåg andra vägar vid behov.

PS. Dubbelspår genom Strängnäs tack, fortsätter de streta emot kan vi väl bygga runt Strängnäs… DS.

 

Hatets kolportörer.

 

Att lida för sitt lag är en integrerad del i fanskapet. En valuta som visar hur stor kärleken är, ett sätt att visa att man är en riktig supporter och platsar i gemenskapen.

 

Ovanstående text finns idag att läsa p DNs kultursidor. Den får mig att tänka på mannen som slår sin hustru av kärlek, konstälskaren som stjäl konstverket för att ha det för sig själv eller soldaten som skjuter civila för att de inte skall hamna i fiendens våld.

Jag gillar faktiskt att se på fotboll, jag tycker illa om publiken. Jag gillar duktiga kommentatorer, jag tycker illa om alla läktarexperter. Jag gillar att läsa en neutral text om fotboll, jag avskyr sportjournalister som försöker låtsas som det är annat än ett spel. Ja, det här gäller alla sport inte bara fotboll.

Som liten såg jag tipsextra, tv-pucken och annan sport men slutade när det i skolan innebar att man skulle ta ställning för tröjor. Som vuxen såg jag på Uno, Kryss, Due tillsammans med Thomas Nordahl som gillar fotboll, det fick jag sluta med när pressen började låta sina hatets kolportörer förstöra nöjet för mig genom att låta krönikörer sprida sin sjuka inställning till fotboll.

Jag har länge njutit av det ointresse Formel 1 världen åtnjutit i svensk media men ser nu slutet av den eran i mitt liv i med att vi nu har en svensk med i loppen, hatets kolportörer är redan där och nafsar.

Du ! Du som kallar dig ett fan, jag tycker du skall gå och se en match med två lag som du fullständigt skiter i. Se på matchen, framför allt lyssna på matchen. Lyssna och hör det ogina, småaktiga och självförhärligande tjatter som de som säger sig älska något av lagen sprider. Gör det, då kanske du förstår hur fruktansvärt obehagligt det är för mig att se en text på DNs kultursidor som förhärligar sportens största fiende, den publik som är fans, den publik som inte är där för att de älskar fotboll utan för att de älskar ”sitt lag”, ”laget i mitt hjärta” den där ”tröjan”.

Civilisation har fört oss dit vi är, dit hör inte sport inriktad mot fans. Dit hör en sport inriktad på prestationer, prestationer som uppskattas för sin kvalitet och inte beroende på vem som gör prestationen. Lämna din stam och bli en fullständig individ. Bli inte en av dem som säger, ”idag är inte en dag för hat” och indirekt säger att det blir det i morgon.

 

Veta bäst…

Jag är inte på något sätt expert på vare sig Ukraina eller Ryssland och ser mig omkring efter källor av olika slag. Sverige allom bekant är sannolikt Alex Voronov på Eskilstuna Kuriren som av och till sitter i studior och ger sin syn på skeenden i öst, säkerligen mer initierat än jag någonsin kunnat göra. Jag brukar själv gå in på Eskilstuna Kurirens ledarsida där bland annat valda delar av nämnde Voronovs twitterflöde läggs ut. Jag har noterat att förutom leverans av information och källhänvisningar så påpekar Voronov av och till felaktigheter som sprids i media av mindre insatta skribenter.

Jag hoppas att Voronov när någon annan är mer informerad än honom och hans Eskilstuna Kuriren i någon fråga minns sin kamp för den informerades rätt att styra upp vad som skrivs. Insikt om sin begränsning är lika viktig som viljan att sprida den kunskap man har.

Ett brev till en bokklubb.

Hej.

Jag stått ut med att tilltalet i bokklubben är som en hög småpojkar som leker militärer, för det har funnits bra böcker. Jag har stått ut med en romatiserad syn på militärlivet kopplad till diverse persedelprylar, för det har funnits bra böcker. Jag har stått ut med att man som medlem antas vilja leva sitt liv i en pseudomilitär fantasi, för det har funnits bra böcker.

Jag står inte ut med att författaren av raden ”Den som sparat undan för ålderdomen får dyrt betala på ålderns höst, medan den som slösat vilt får bidrag” uppenbarligen har en position i en historisk bokklubb men fullständigt saknar bildning. Det kanske är dax att sluta med avdankade militärer som ”styresmän” och andra hittepåtitlar och skaffa en ordförande med kunskap om samhället utanför officersmässen eller begära att den som skriver i klubbens namn har kunskap om världen från ett annat perspektiv än den egna lilla kretsen. Gratulerar er till att ni, tydligen, som jag har haft tur i livets lotteri men beklagar att ni tydligen inte finner glädje i det.

Skäms på er.

Medlemsnr xxxxxx. Mina bonuspoäng kan ni stackare som har sparat pengar men saknat glädje dela på så kanske ni kan få lite glädje i livet.

MVH PeO Wågström