Reformera eller hyckla vidare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För den som, om så ytligt, följer Eskilstuna Kurirens ledarredaktion är det uppenbart och förståeligt att där brinner en eld för Ukraina och synpunkter haglar på rapporteringen från konflikten där. De senaste dagarna har ett koordinerat angrepp skett på TT som anses sprida oreflekterade nyheter och man annonserade ut att TT-artiklar rensats bort från hemsidan samt uppmaningar till DN att sätta in rättelser via Voronovs twitterkonto. Jag har för övrigt inte blivit klok på om det twitterkontot är ”ledarsidan”, ”Eskilstuna-Kuriren” eller ”ett skyltfönster för personen Alex Voronov”, precis som ledarsidan inte själv har riktigt koll på om den är opinionsbildande eller rapporterande. Beroende på typ av kritik brukar redaktionen beskriva sig som än opinionsbildare som inte behöver vara balanserad eller journalistik om någon ifrågasätter typen av innehäll i spalterna.

I grunden är jag positiv till att medierna granskar varandra mer än idag men det blir lite pinsamt när flera dagar ägnas åt en TT-notis när tidningen i tysthet tar bort artiklar där de hängt ut människor och kallat dem både det ena och det andra. Artiklar där senare utveckling visat att tidningen varit ute i ogjort väder. Artiklar som om de vore skrivna av mig på min blogg utan lagteknisk fallskärm skulle inneburit skäl att stämma mig för förtal av grov art.

I en tid där en urtida organisation med liknande hög etisk svansföring, Katolska kyrkan, leds av någon som törs medge och be om ursäkt för begångna misstag undrar man när Eskilstuna Kuriren skall uppnå samma nivå av upplyst maktbruk, jag längtar.

Pressetikens höjdpunkt ?

Jag har skrivit om den irriterande vanan hos de breda allmänmedia att försöka skrämma livet ur befolkningen med onyanserade reportage där kritisk källgranskning av princip verkar undvikas. Idag fann jag till min glädje en själsfrände på idg.se som uppenbarligen har en del att lära ut till mainstream media som noggrant vägrat följa upp ”pedofilankan”.

Uppenbarligen är det så att det är vi som inte kan nomineras till journalistpris, guldspadar och annan yrkesonani som får försöka sprida kunskap om den här tendensen. Det är märkligt, det borde väl vara ett gjutet journalistpris eller guldspade om man snokar rätt på varför den så självgoda självbilden ackompanjeras av skrattretande amatörism eller medveten cynism.

Nåja, jag kommer att hojta vidare om alla dessa medias Krösamajor som bara är nöjda om skrämmande elände kan rapporteras.