Lingua Franca

Vissa dagar på jobbet känns lite bättre än andra dagar på jobbet, särskilt de dagar då världens gränser raderas ut.

Jag var i dag i Strängnäs och jobbade på ett multinationellt företag. Jag är svensk med tveksam härkomst, hade med mig en kollega med solklart finskt påbrå, kunderna var norska, mötet hade dragits samman av en pursvensk, experten från det multinationella företaget kom från Danmark. Vi använde en japanskdesignad utrustning, byggd i Kina med ett mellanliggande amerikanskt interface. Givetvis utspelade det sig till stora delar på lingua franca, engelska.

Själv arbetar jag på ett svenskt dotterföretag helägt från Japan med kollegor världen över. Språk, färg, religion alltihop virvlar runt på en lagom fackskadad engelska. Bättre kan man inte ha det, önskar att fler fick chansen att jobba med alla sorter och inse att det enda som skiljer ut människor i världen är att vissa politiskt anser sig vara annorlunda medans de flesta av oss ser likheterna.

Det är rätt ont om Breiviks i min värld som ni förstår, det brukar gå över vid kontakt med verkligheten när berörd inser att det är de andra som är normala…. Litegrann som den känsla astronauter verkar få av att se jorden från rymden, vi hör ihop vi där på det lilla klotet.