”Att dela med sig är ofta mer krävande än att ge.”
Bateson, M. C.
Jag gillar att betala skatt.
13
Jun
09
11 Svar to “Vissa gillar välgörenhet…”
Comments are currently closed.
Online
share
netroots
media creeper
bloggping
statcounter
Lindström
Maktverktyg
frisim
PeoWagstrom's Weblog 
Hej, Peo Det var kluriigt sagt av Bateson. Men ibland kan jag bli förtvivlat trött på när vi reducerar frågan om skatteran till att gilla eller inte gilla. Det blir liksom inget kvar att diskutera. För ibland verkar det som att socialdemokrater inte kan annat än att förenkla. Se tex Anne-Marie Lindgrens artikel i Tiden. Vem som helst erkänner väl att välfärden skall finansieras och att vi socialdemokrater menar att den bördan skall bäras av alla. Men varför måste det med nödvändighet bara betyda skatter? Vi avgiftsfinansierar välfärdsförsäkringarna, varför inte billtrafiken? Vi låter gigantiska monopol driva sjukvården men förbannar girigheten och ifrågasätter motiven när personal öppnar en kooperativ vårdcentral, privatisering usch och fy nåt sånt ska vi inte ha.
Vi vinner inga val på att sätta oss inne i våra elfenbenstorn och älska skatterna utan förbehåll.
Progressiva skatter är så vitt jag vet det hittills enda fungerande alternativet för att fördela bördor efter bärkraft.
Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga.
Det har du rätt i, men så förändras verklgheten, och nya former för existensen tar palts. Där vi för 50 år sedan välsignade en arbetslöshetsföräkring som räddade oss till nästa år, så är vi idag där en ”vanlig arbetare” utan problem spenderar 20 tusen på öl varje år men tycker 7000 till a-kassan är för djävligt för mycket, en motrcykelförsäkring för 30000 per år är ok men 150 spänn för en vaccinspruta till semestern höjden av fräckhet. Våra värderingar förändras och människor har kanske svårt att ta til sig socialdemokrtins rätt fyrkantiga 70-talsretorik
”Det fattas oss aldrig pengar när det gäller våra nycker, vi gnäller bara över priset på det som är nyttigt och nödvändigt.”
Balzac, Honoré de
1799-1850
Som synes är allt sig likt. Tror man dessutom att arbetarrörelsens kamp bara handlar om pengar så har man nog valt fel grupp, då är moderaterna ett bättre alternaitv. Arbetarrörelsens och Socialdemokratins största framsteg är att jämna ut makten i samhället. Däremot används ofta argumentet att vi tjänar så bra nuförtiden av de som inte vill att vi skall organisera oss.
Jag kan citera Bent Westerberg, den sista hederliga borgliga partiledaren, som sa ungefär så här. – Vi kan låta människor välja själva angående sin skyddsnivå, så vida vi inte är beredda att låta dem ligga i rännstenen och dö om de valt bort skyddsnät. Ett sådant samhälle kan vi inte skapa om vi vill höra till den civiliserade världen.
Jag håller med Bengt Westerberg. Att människor gnäller för peanuts och betalar multum för onödigheter är inget nytt, för varje skatt du tar bort kommer man att vilja ha ännu lägre.
Slutligen undrar jag hur du definierar en ”vanlig arbetare”, jag dricker en himla massa öl och har aldeles onödigt gott om pengar men inte köper jag öl för över 1500 spänn i månaden.
Jagh är helt överens med dig om nödvändigheten att ge maktlösa makten åter, men inte har det mest karatärisktiska för utvecklingen de sista tre åren varit att de mest utsatta har fått mer makt väl?
Jo, jag lyssnade på radion där tre tjejer som jobbade i vården. De gick ut tre kvällar i veckan, onsdag, fredag och lördag. De drack en starköl plus två plus två och det gav ett årligt ölkonto på 22000. Pengar blir det uppenbarligen. Sen ska vi väl inte kivas om sifferexercis, min poäng är att jag inte ger ett skit för klagomålen på a-kassan från en som prioriterar sina utgifter på det sättet. Däremot skiter jag inte i att verkligheten ser ut på det sättet. Det är liksomi den som man måste forma politiken. Och vi sossar har varit dåliga på det ett tag, därför förlorar vi val, bland annat.
Nu får du nog ta och tala om för mig vilka utsatta som fått mer makt ?
Beträffande din generalisering utifrån dessa tre kvinnor så kan du få komma och dra den historien för de uppsagda Volvoarbetarna i Eskilstuna. I och med regelförändringar och ”arbetslinjen” med mera har bara 30% av dem full a-kassa, det rör dig inte i ryggen ?
Inom tre månader kommer även de som har full a-kassa att börja drabbas av det ekonomiska bortfallet och behöver då försörjningsstöd vilket innebär att de först måste sälja villor, bostadsrätter, bilar och allt annat som kan realiseras.
Det är liksom i en verklighet där man försöker tvinga ut folk att sälja sig så billigt som möjligt som vi skall verka. Att du inte funderar på vilken mediabild som serveras dig bekymrar mig dock mer än ditt räknefel. 5 öl á 50 kronor gånger 52 veckor är 13000 kronor. 1000 kronor i månaden på nöjeskontot lite drygt.
Nja, nu skrev jag ju att maktlösheten har ökat inte minskat, så där är vi överens tror jag. Att arbetslösheten är ett helvete och kraven från samhället för att få stöd är groteska är vi också överns om, så då återstr det där med ölpriser och konsumtion. Siffrorna var tjejernas, inte mina.
Och min poäng var blott denna, att om man struntat i a-kassan innan ”de först måste sälja villor, bostadsrätter, bilar och allt annat som kan realiseras.” så handlar det faktiskt om prioriteringar. Och det kan innebära lägre betalda jobb, det kan innebära flytt, det kan innebära omskolning och det kan innebära annat yrke. Det fick vi som byggde det här landet göra, jag räknar mig faktiskt till dem efter snart 50 år i arbetslivet.
Och FYI så ligger medellönen, i det område där jag bor och verkar, på lite drygt 150 tusen. Per år. Arbetslöshet och sjukskrivning/förtidspension är relativt vanlig, så inte behöver jag åka till Eskistuna för att ta debatten.
Jo jag tror vi är överens på det stora hela.
Problemet är bara att på Volvoexemplet i Eskilstuna så är inte problemet att människor gått ur a-kassan. De har haft sjukdomsperioder mm som i och med de nya reglerna reducerar a-kassan i en förskräckande utsträckning. En annan stor del är de som i och med försvårandet att kvalificera sig för a-kassan inte lyckas få ut a-kassa trots att de betalat till systemet. Lägg uppe på det att många på Volvo har relativt höga månadslöner på grund av skiftgång och tillägg så förstår du att de har ett avgrundsdjupt stup ner till först a-kassenivån och därefter för de som nu ändå inte får a-kassenivå ännu längre ner till den avsats som de hamnar på. Lägg till det att just metallarna fått en av de största ökningarna av a-kasseavgiften och jag kan förstå att en del funderar vad de betalat för. Som lök på laxen lyckas en del av dem få det till att bli fackets fel…. vår regerings politik är verkigen en framgång på det området.
Jämför det med mig som är med i Unionen. Jag har betydligt lägre a-kasseavgift, trots att jag betalar en extra slant för att få inkomstförsäkring. Min månadsavgift för a-kassa + fack är lägre än när jag var med i grafikerförbundet för 12 år sedan, trots dubbelt så hög lön.
A-kassan har i och med regeringens pillande med den blivit som den sämsta sortens försäkring, de som behöver den har inte råd med den och om de ändå betalar så får de ”inte ut något” för det. Givetvis är det också meningen, arrogansen är väldigt skicklig på att förstöra systemet med kliniska angrepp på rätt ställen. Slutmålet är att göra a-kassan till en något högre försörjningsstödsnivå som inte administreras av facken. I stället skall vi ha privata inkomstförsäkringar…. mer pengar till Skandia och mindre till LO.
Det tragiska är, att tillhöra ett lågavlönat område inom LO-kollektivet är enda sättet att uppleva ekonomisk trygghet i a-kassan förutsatt att man har råd med avgiften….
Det är många som ifrågasätter vad de får för skatter och avgifter, liksom vad bilförsäkringen egentligen täcker när man behöver den. Men för mig är det ologiskt att vi (socialdemokrater) utan att blinka säger ja till höjning av skatten, några föreslår summor 3000 i månaden, andra tycker att 100% skatt är ett eftersträvansvärt mål, ( det här kan vi läsa om i Tvärdrag och SSK-bloggen bla) MEN vi förfasas över en höjning av a-kasseavgiften eller patientavgiften i vården. På samma sätt tycker jag att det är ologiskt att å ena sidan företräda en gemensam OCH solidarisk finansiering av våra trygghetssystem MEN å andra sidan ursäktar, förstår och ömmar för de som smiter undan genom att inte vara med i a-kassan.
Jag får inte det att gå ihop, och det får inte de flesta av väljarna heller. Där har vi ett problem.
Fö vet vi ju att över 50% av LO´s medlemmar har tagit privata tilläggsföräkringar som täcker inkomstbortfall vid t.ex arbetslöshet. När vårt parti sorgfälligt undviker att tala om detta så tror inte heller väljarna på oss. De tycker att vi pratar strunt. Vår verklighetsbeskrivning överensstämmer inte med den som folk upplever. De tror inte på vår framtidsvision eftersom de inte ser den och eftersom vi inte har en riktig samtidsbeskrivning. Det är en viktig orsak till att vi i EU-valet bara lyckas få 13% att rösta socialdemokratiskt.
Att en högavlönad industriarbetare får ett helvete ekonomiskt, särskilt om de har familj och bägge sparkas, det är ju fullkomligt klart. Men det kan ju inte komma som någon överraskning. Att de, med sina inkomster, inte har skaffat sig det försäkringsskydd som krävs för den levnadsnivå de önskar, det måste ändå vara en del av individens ansvar. Även för en socialdemokrat.
Genom att tala om de som gått ur a-kassan blundar man för problemet att de som är kvar har betydligt sämre villkor och högre avgift än för tre år sedan. Dessutom har man gjort systemet mindre solidariskt genom att de som är med i låglöneförbund betalar betydligt mer än tex mig som verkar i ett höglöneförbund.
Arbetslöshetförsäkringen är inte längre vad den varit, ett omställningssystem för människor mellan jobben, nu är det en minimal buffert som ger dig möjlighet att sälja av och flytta inom tre månader.
Att a-kassan i Sverige har förlorat en del av sin angelägenhet vittnar ju avhoppen om. Jag vet för lite om det eftersom jag jobbar utomlands, inte långt borta, i Norge närmare bestämt, men i ett land med helt annorlunda lösningar i välfärdsystemen. Faktiskt en hel del att lära sig för oss svenskar.