Om vikten av goda vänner.

Eftersom jag är en trogen resenär till Tyskland har jag utvecklat en förkärlek för god tysk öl, närmare bestämt Altbier. Det är svårt att få tag på Altbier i Sverige, men Pete på Bishops i Eskilstuna stod till tjänst. Finns det vänner finns det lösningar på det mesta.

Berlusconi en beundrad man.

Signaturen Bengt har läxat upp mig; ”I Italien ser man helt annorlunda på “skandalen” än små politiskt korrekta smygrunkande svenskar gör!
En karl som har många och vackra kvinnor blir beundrad av de flesta och höjer sin status bland väljarna från höger till vänster!”

Apropå det här blogginlägget från mig. Jag orkade inte tjafsa med Bengt så jag letade fram en favorit i repris om de ”Stora Män” som Berlusconi gärna vill se sig som….

STORA MÄN

Stora män frågar ni er kanske, kvinnorna då ? Kvinnorna har i alla tider varit kittet som hållit samman samhället, slitit på åkrar och fostrat barnen när männen sysslat med manliga ting som att strida, ha konferenser med utspel och tal, varit präster och sett det som att de skött ruljangsen. Riken har vuxit och störtats, folka har härskat och behärskats men kvinnans lott har förblivit densamma som den som ser till att det blir någon som överlever.

Vi har haft några lysande undantag i historien, kvinnor som bibehållit sitt förnuft och ändå härskat. Kleopatra den sista i en månghundraårig grekisk familj som härskade i Egypten, tillika den enda av dessa härskare som bemödade sig om att lära sig landets språk och folk i motsats till förfäder och bröder. Kleopatra är en av dessa visa kvinnor som tog makten och förstod att behålla den kvinnliga egenskapen medkänsla även på toppen av sin makt.

Även som kollektiv har kvinnor då och då i historien stuckit ut, den romerska kvinnan hade till skillnad mot många av sina antika medsystrar en given roll i samhällets topp och inte för inte levde det Romerska riket mycket länge ty det fanns en inre stabilitet som så många andra antika samhållen saknade. Den romerska moderns makt och inflytande på den romerska ordningen skall inte underskattas. Vi behöver bara se på Spartas stadiga nedgång för att se alternativet.

Det finns dock män i historien som har brutit sig ur mannens förväntade roll. Buddha var en tidig revolutionär, furste med såväl rikedom, rike och familj kom en dag till insikt om allts förgänglighet. I likhet med sin sentida like Ghandi fann Buddha att livets värde inser man inte i sängen med en vacker kvinna, inte i lyx och inte i andras dyrkan. Livets värde finner man i sitt inre, den dagen du inser att vad du än drivs av är det enda som ger dig ett gott liv att du kan känna dig tillfreds med dig själv. Vi vet alla att den främsta tillfredsställelsen är att vara till för andra, vi har till och med namn och diagnoser på motsatsen som är sociopati och psykopati.

Genom tiderna har det funnits tänkande män, män som inte sökt bekräftelse utan sökt förståelse. Sokrates retade upp sin tids mäktiga män genom att snärja deras värdighet och att med frågor visa på hur inskränkt deras livsideologi var. Precis som Ghandi föll han offer för män som inte kunde leva med att män kan vara män även utan ära och heder samt oförsonlighet mot fienden.

Nelson Mandela är en annan man som hade turen att leva länge nog, länge nog att inse att det inte finns tid för hat och hämnd och trots att det är en hopplös uppgift fick han förtryckta människor  att inse att bara deras förlåtelse kunde frigöra deras forna herrar från sin ohållbara maktposition.

Oavsett om vi ser tillbaka på Buddha, Ghandi eller Mandela ser vi faran med dessa män, faran att de förvandlas till offer för kult och dyrkan och ett maktfullkomligt prästerskap. Alla dessa tre milda män har av och till i historien kidnappats för att förtrycka ”de som inte är som vi” och det är mänsklighetens stora sorg…. alla dessa härskare i stort och smått.

Intill idag pågick denna rörelse mellan rättfärdighet och makt…. President GWB mot ett FN som med alla sina brister ändå har en moralisk auktoritet skyhögt över världens alla vita medlålders män. Vi har Präster, Imamer coh Rabbiner som tycker sig ha allt att vinna på bibehålla sin överhöghet genom att peka ut syndare och avfällingar.

Vi har ett samhälle människor som till stor del har sina behov fyllda och ändå är pressen full av klagomål…. vi hinner inte med, vi har inte råd och vi hinner inte med våra barn. Det är dock inte de som har de sämst materiellt som klagar mest, nej det är sådana som jag med jobb och inkomst som används till ett boende, mat, resor och annan fritid som kräver lägre skatter och högre löner och mer service helst utan kostnad. Samtidigt är maten billigare än för trettio år sedan, tvn har fler kanaler fyllda med kunskap och underhållning men ändå är människor inte glada att leva i detta paradis på jorden. Nej man skall plocka alla godbitar man hittar från andra länder och placera dem här, samtidigt vill vi inte avstå från det vi tycker är bra här och funderar aldrig på om skatteinbetalning och mutfri servicenivå hör ihop.

Visst är det märkligt att människor som de Stora männen kunnat komma fram, det vore ju mer logiskt om vi fick fler Karl XII, Napoleon och Katarina den stora som levererar den kortsiktiga behovstillfredsställelse vi verkar vilja ha… Bröd och skådespel och lita nationalistisk yra och en rejäl hjälte.

Mänskligheten är tydligen rejält mycket bättre än summan av de enskildas tankar, enskilda som så gärna ser grandet i den andres öga men inte bjälken i sitt eget.