dyrkans faror

Image via Wikipedia

”Den amerikanska författningen är den äldsta i världen och vördas som en religiös urkund.”

Ännu en angelägen text på kultursidorna som borde stått på svenska ledarsidor om svenska ledarsidor vore annat än kontraktsstyrda åsiktsmegafoner. Det är detta politik handlar om, balansen mellan individuell frihet och äganderätt och samhällets behov att ta beslut som gör att samhället fungerar. Just nu levererar alltför många ledarsidor pamflett efter pamflett som hyllar rätten att blockera samhällets försök att ge service åt alla medborgare. Pamfletter som inte grundar sig på en utvärdering av nytta utan enbart på ett ideologi som säger att det är bättre om något är vanskött i privat regi än i offentlig regi. Ja det är faktiskt viktigare att det är i privat regi än att det är bra eller effektivt, det viktiga är att samhället inte har kontroll. Alternativt levererar man beskrivningar från den mest missnöjda tiondelen av brukare och tar det som en insikt att allt är fel.

Sverige är på väg åt det amerikanska hållet, Stockholm är till stor del redan där. Grattis, de senaste 50-60 årens framsteg kastas bort för en nästan religiös princip. Det är synd om våra barn som får bygga upp allt igen.

sluta, snälla…

Jag blir så deprimerad av den här föraktfulla inställningen DNs ledarredaktion visar läsarna.

Ryssland talar om ”dialog” mellan regim och opposition, mellan mördare och offer. Men Kreml är inte intresserat av att skydda människor, utan av att skydda Assadregimen så att den kan fortsätta skjuta av sin befolkning.

Vi kan byta ut, Ryssland mot USA/NATO/UK och Assad mot valfri diktator som ”är på vår sida” så skulle saken inte ens komma upp i säkerhetsrådet. Var konsekventa, skriv inte alls eller behandla även ”våra vänners” hyckleri som ni behandlar våra ”fienders”.

Pravda fanns i Sovjet, i Sverige har vi borgerliga ledarskribenter. Tur Banksy finns…

Wolo wolo wolo wovo..

I vanlig ordning får Wolodarski breda ut sig på sitt alldeles egna utrymme i DN på söndagen, jag hoppas han inser hur privilegierad han är.

Idag så rasar, för att använda tidningspråk, Wolodarski mot sightseeing i Solsidan. Han anser att en resa med buss igenom ett välbeställt område i Stockholm för att visa på skillnaderna i samhället är uppviglande. Jag är inte förvånad, Wolodarski använder samma metod som syriens Assad försöker sig på, undvik huvudfrågan och tala om något annat. Assad skyller ett folkligt missnöje på ”utländska krafter”, Wolodarski skyller samhällets sönderslitande inte på samhällets struktur utan på de som visar upp klyftorna. Det ”klasshat” som Wolodarski talar om uppstår inte av ett ”bussevent” det uppstår när klyftor blir stora. Fast en text om DNs källor kunde vara på plats kanske, apropå att sprida oro.

Image via Wikipedia