Jag har i mitt arbete tvingats flyga en del, låt mig säga att jag gärna skulle ta tåget om det funkade, och nyttjat resorna till miljöstudier. För det första, jag skäms aldrig över att vara svensk för det är på väldigt många sätt världens bästa land…. MEN. Varje gång jag passerar Köpenhamn Malmö och ser den vackra allé av vindsnurror som kantar den danska kustlinjen och samtidigt ser de ynka snurror som står på Malmösidan blir jag deprimerad….. Inte blir det bättre när vi flyger in över Tyskland, jag såg på vägen mellan tyska kusten och Hannovers flygplats inte under någon del av resan färre än 25 vindkraftverk samtidigt. Betänk också detta, antalet invånare per ytenhet är i dessa länder enorm jämfört med sveriges.
För det andra, här i Eskilstuna-Strängnäs området har det äntligen kommit intressenter inom vindkraft, vad sker då? Jo den eminenta, vi står alltid på den svages sida, tidningen lyckas göra en helsides snyftreportage om en man som verkar anse att hans liv blir totalt förstört om det byggs ett vindkraftverk i hans närhet…. kom igen nu, tidningen behöver väl inte höja upp varje kverulant som offer?
För det tredje, utanför Gotland planerades en vindpark… då blev det ett liv utan like på de som hade sommarstugor där…. Jag kan inte se annat än att de bottnar sig i samma saker som jag beskriver i min blogg om offentlig konst, rädsla och ovilja att acceptera nyheter
PeoWagstrom's Weblog 