Det ordnar sig….

Image via Wikipedia

…förr eller senare.

Norges sorg över döda unga människor som ville göra världen till en bättre plats är tyvärr ingen unik händelse. Genom historien har människor som vill bevara den gamla tidens idéer dödat unga människor som ser en bättre framtid där nya ideal råder. Ibland har unga människor dött för att försvara en bestående ordning mot något ännu värre. Alltför ofta har unga människor med ideal och moral överlägsen tidens rådande ideal och moral fått offra sina liv i kamp för det rätta där världen vänt ryggen till. Ibland har unga människor dödats bara för att de tillsammans krävt bättre livsbetingelser.

I all denna bedrövelse, fransk, europeisk, spansk, svensk och nu norsk finns ändå ett hopp. Frankrike blev republik istället för kejsardöme, Europa är varken under Kejserlig Preussisk eller Nazistisk överhöghet, ingen hyllar Franco och mellan 1940-talet och 2006 utvecklades ett samhälle i Sverige som sågs som ett föredöme runt om i världen.

Det hat som ryckt bort dessa människor från oss segrar nämligen inte i längden. Ett samhälle kan inte byggas på teorier som bygger på att stänga ute, trycka ner eller särbehandla i längden. Hela tiden växer det upp nya människor som vill se en bättre framtid. Pinochet, Honecker och Mubarak har med eller utan mäktiga vänner i öst eller väst sett sina skapelser krossas av människor som sett att det finns en annan väg att ta till en bättre framtid för fler än de som redan har.

Vi har fått offra människor på solidaritetens och frihetens altare, människor som i motsats till kejsare, konungar och fältherrar inte får namngivna statyer. Ibland får de ett monument där de anonymt hedras, ett minnesord skrivs men det eviga och bestående hederstecknet i världen är deras. Alla dessa döda unga män och kvinnor har ett monument varaktigare än sten, ett bättre samhälle där låg barnadödlighet gäller i alla samhällsklasser, ett bättre samhälle där människovärdet är ett och likvärdigt, ett bättre samhälle där, nästan, ingen har förmånen att födas till ett ämbete ja allt detta är ett monument över alla dessa människor som fått offra sina liv. Framtidens monument över alla dessa unga norska liv som ryckts bort från oss är ett Norge, och Sverige, där vi inte tittar på hur någon ser ut, är klädd eller vart den är född när vi möts. Vi är alla människor, det har unga människor dött för att försvara och de har alltid vunnit. Förr eller senare…. Ja de har dött för att försvara rätten för DN att förklara att deras död inte var ett angrepp på dem och deras ideal utan ett angrepp på demokratin. De har dött för att en amerikansk högerman skall kunna få kalla dem ”Hitlerjugend”. De har dött för att Per Gudmundson skall få påstå att deras vänner och ideal var motståndare i ett 4e och 3e världskrig.

Världen vilar trygg i dessa offervilliga människors famn, de strider för frihet och demokrati samt solidaritet och det enda som de önskar i belöning är en bättre värld. Förr eller senare… Just det där senare, skänk en tanke till dem för det, viljan att kämpa för de som kommer senare vilar vårt samhälle på. De satsar inte på sig själva, de satsar på dig och dina barn och en värld som blir bättre.
Tänk på dem, spanienfrivilliga, ådalsarbetare och norska unga arbeiderpartister. Tänk på dem, en tacksam tanke, det är allt jag kräver av dig. De dog ju för dig, din och dina barns framtid i en fri, solidarisk och jämlik värld.

Media: Sydöstran, Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, BLT, HP, Expr 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, 5, SR 1, 2, 3, 4, 5, SVT 1, 2, 3, 4, GP 1, 2, 3, 4, Dagen, SvD 1, 2, 3, 4, Daily Mail, NSD

Read more: http://mitt-i-steget.blogspot.com/2011/07/norge-tankar-om-politisk-bildsattning.html#ixzz1TObSPGAb

Att minnas sakers rätta namn.

Image via Wikipedia

När saker och ting sker och kommentatorer ibland är ur fas och gissar fel så ändrar sig ibland språkbruket med tiden. I Sverige bytte norske terroristen epitet till massmördare, från fundamentalist till galning.

Köp därför en bok, ”Ni har klockorna – vi har tiden”, lär av USA hur rädsla kan gröpa ur ett lands heder och dess medias integritet.

Så lägg ett par dagar på att minnas den oskyldige taxichauffören Dilawar som i december 2001 torterades till döds av hånskattande amerikanska soldater på Bagrambasen i Afghanistan. Hans ben sönderslagna till en blodig köttmassa. Ta ett par dagar och minns honom med hjälp av Lennart Pehrson, honom och det okänt antal andra som USA tagit sig rätten av mörda dom senaste tio åren, med sina ”avancerade förhörsmetoder”.

Givetvis finns även i DN Kultur möjlighet att hitta upplysning om förfallet. Att DNs ledarsida inte kan säga sakers rätta namn visste vi redan, DNs ledarsida vill nämligen styra oss.

 

Det där med snöröjning…

Lite perspektiv på hur det går när det kommer snö… jag har inte räknat men det är betydligt mer än en decimeter som kommit här. Så vitt jag vet har inte någon bilfabrik fått inställa produktionen ännu och vi hade 6 veckor i sträck av snö och minusgrader. Toyota skulle nog uppskattat svensk snöröjning och transportsäkerhet när de där extra decimetrarna kom.

Gillar inte snö det där tåget heller.

Grandios dumhet…

Att Björn Ranelid tycker att allt han gör är rätt och borde efterapas av alla är ingen nyhet, jag har haft kompisar som är lika dana, och att Peter Englund ovanligt frejdigt plockade ner honom på jorden var oväntat men skoj. I övrigt förstår jag inte hallabalon, att skittidningarna i lösnummerbranschen slår upp det stort var ju inte annan att vänta men alla andra…. orka?

Jag hade inte tänkt ägna någon möda åt det här men så läste jag Alex Schulman och insåg att det kanske fanns skäl att sätta ned foten. Så här skriver Schulman om Englund ;

Som Herman Lindqvist, fast utan elegansen. Det var inte historia, det var skrönor, men dåliga skrönor: kort sagt: skitigt hantverk.

Snälla lilla Schulman, jag vet inte var du lärt dig historia men jag rekommenderar nya källor. Den som anser att Herman Lindqvists böcker är korrekt historia har ett djupt och grundläggande hål i sina historiekunskaper, det är ungefär som Jan Björklunds relation till pedagogik. Såväl Herman som Jan berättar hellre en historia som tilltalar Homo Sapiens reptilhjärna hellre än att referera fakta och forskning.

Jag vet inte hur lite Schulman har tagit reda på men jag kan tipsa honom om att Peter Englund föreläst för ett och annat skinnhuvud och gett dem både håret tillbaka och en nykter syn på såväl ”Stormaktstiden” och Karl XII. Vad har Lindqvist gjort, skönmålat och förtigit dystra detaljer för att få berätta lustiga anekdoter om kungahuset. Så vem det är som slicka röv i det här fallet är rätt enkelt att se, den fd journalisten som kastat research och intellektuell hederlighet överbord.

Jag är besviken Schulman, du har ju av och till sagt kloka saker de senaste åren men nu ser jag att du är kvar i 90-talets poserande och förakt för kunskap. Kort sagt, du är tillbaka till att vara en opportunistisk fåntratt. Jag tycker du skall läsa den här boken, sen kan du göra om och göra rätt.