Jag ropar inte ut i ett mörker.

Det finns säkert flera av er som läser mig som ser mig som närmast rättshaveristisk i min inställning till svensk media i allmänhet och pressen i synnerhet. Det blir lätt så när man tjatar och tjatar om en otillfredsställande situation som ändå består. Därför är det oändligt skönt att upptäcka att någon mer än jag har förstått att mina förslag att förbättra ledarredaktionernas kvalitet inte är ett skämt. Töm redaktionerna och ersätt dem med utförsäkrade och och FAS3 interner, då får vi i alla fall skribenter som vet vad de ”reformer” som många av dessa ledarskribenter hyllat innebär för enskilda individer.

Eskilstuna Kurirens fd medarbetare fortsätter i samma anda.

”Rättelser ? På ledarsidan, tok heller… vi har ju en hemlig källa.”  Eskilstuna Kurirens publicistiska idé sprider sig som kirskål i en trädgård. Synd att det är så ont om engagerade ”trädgårdsmästare” i media, då skulle kirskålen kunna hållas tillbaka men Helsingborgs Dagblad är rätt unik, koden i skrået är normalt att ”vi recenserar inte kollegor”.

Psykologen fick ledarredaktionens brev.

Jag är ingen älskare av tidningarnas lågprisjournalistik där man fyller spalterna med diverse ”experter” på olika områden som svarar på läsarfrågor, äkta eller egenfabricerade.

Ibland blir dock själv frågeställningen intressant, som när det uppenbarligen är tidningens ledarredaktion som borde fått frågan och inte den ”expert” som skall försöka komma med ett klokt ord till någon som egentligen har utrett situationen själv.

Än värre är livssituationen nu när min situation är ”löst” genom att jag arbetar gratis på en s k Fas-3-plats. Jag får själv betala resorna på c:a 9 000 kr/år och anordnaren får 5 000 kr/mån per deltagare. Jag är chockad över den kompetens som är outnyttjad för samhället/näringslivet bland oss många högutbildade i liknande ålder.

Det här är något för Gudmundson, Wolodarski, Kjöller, Voronov och Birgersson att svara på i sina spalter för det är inte ett psykologiskt problem, det är ett samhällsproblem som de propagerat för att skapa.

Intellektuell ohederlighet = opinionsbildning?

Image via Wikipedia

Eskilstuna Kurirens ledarsida briljerar idag, briljerar genom att leverera en text som inte står de efterföljande kommentarerna efter i kvalitet.

Att kritisera kommunen för att den inte obstruerar mot lagtextens innebörd är så intellektuellt osmakligt att det till och med borde få en ”opininsbildare” att fundera både en och tre gånger. Kom ihåg det AFA och Nationellt motstånd, ni har Eskilstuna Kurirens andliga stöd när ni bryter mot lagen.

Ledarsidans uppmaning till kommunen att hävda att en ICA handlares fullt berättigade tillstånd skulle stoppas med hänvisning till; ”Alkohollagen talar om ”alkoholpolitiska olägenheter” som ordningsproblem och onykterhet. Kommunen borde ha hänvisat till detta och avslagit ansökan.” Det betyder att ledarsidan på fullt allvar hävdar att fylleri och ordningsproblem är något som ICA Stenby är drabbat av i högre utsträckning än andra platser i samhället där alkohol serveras. Ursäkta mig, det är högkvalificerat skitprat. Jag skulle vilja påstå att en ICA handlare har större skäl att hålla ordning i baren än krogen har, annars går ju kunderna till Konsum istället.

Kokar man ner ledarens innebörd är det två saker som den säger, Ett; skall kommunen kritiseras så är fakta av obetydlig betydelse. Två; dessutom säger den att kommunens myndighetsutövning inte skall grundas på lagtexter och paragrafer utan på vad Eskilstuna Kurirens ledarsida anser vara lämpligt. Låt mig då fråga, är det bättre med Eskilstuna Kurirens för tillfället rådande uppfattning än någon annans för tillfället rådande uppfattning ? Vi  kanske alla skall tolka regler och lagar som vi har lust ?

Ledarsidor är fantastiska, de kan muttra om nättroll och dagen därpå bete sig precis som ett sådant och hävda ”Ja, Jag, Vi vet minsann bäst och alla andra har fel och bara det att vi tycker det gör att vi har rätt.” I det här fallet har det dock endast bevisats att när spriten går in går vettet ut ur Eskilstuna Kurirens ledarredaktion.

Känslan att läsa ledaren blir inte så olikt den beskrivning av högerns uppfattning om hur rapporter bör skrivas som redovisas här.

”Nån lokal tjomme…”

Image via Wikipedia

Jo sådan är jag benämnd numera, förvisso sanningsenligare än som en del av ”politikerparet” men något tunn research av skribenten anser jag. Jag tycker nog att när man plankar hela min text och låter den fylla upp en tredjedel av en tidningstext förtjänar jag en något mer ingående presentation, i synnerhet som jag lyfte standarden på materialet.

En annan skribent som jag brukar kommentera har helt plötsligt upptäckt ”den ljuva kapitalismen” och dess effekter för människor. Nu önskar vi bara att näsan lyfts från de egna biovanorna till att inse att apoteksreformer med mera har liknande förskräckande effekter med likriktning och koncentration av utbudet. Skillnaden är att Eskilstuna är stort nog för flera apotek men inte stort nog för olika apotek, snarare har likriktningen ökat utom för skylttillverkarna. Skillnaden är att jag och skribenten utan större problem kan ta tåget till 08-land för att se en film men för den sjuke är det en betydligt mer besvärande åtgärd att leta efter ett apotek som har den behövda medicinen, i synnerhet som apoteken i konkurrensens namn inte vet vad de andra apoteken har att tillgå. Kan berätta för skribenten att det en gång i tiden fanns en bio driven i kommunal regi som visade ypperlig film, med all säkerhet hatad och förtalad av Eskilstuna Kurirens ledarredaktion eftersom den konkurrerade med de kommersiella biograferna i staden.

På DNs ledarsida, säkert också i annan press, inbillar man sig fortfarande att avslöjandet av pressens sanna ansikte i Storbrittanien är något som inte berör oss i Sverige. Jag spårar till och med en viss beundran för de brittiska tabloiderna i texten om det inte vore för ”hatet” och faktafelen.

Jag tycker inte att vi i Sverige klarar oss så mycket bättre, ingen har avslöjat betalning till källor men polisutredningar läcker som såll eftersom man inte kan motstå frestelsen att publicera. Per Gudmundson dribblar med statistik för att peka ut vissa grupper som mer brottsbenägna och polisanmäler sen satir som pekar ut honom, hyckleriet står högt i kurs. Skribenten verkar också med hänvisning till sakfelen om Sverige i brittisk press vilja distansera sig såsom varandes bättre men då kan jag meddela skribenten att inte ens en 50-års jubilar kan få sina uppgifter rätt i tidningen efter en timmes intervju, en hel familj trollades bort.

Läsa tidningen känns alltmer som en Tarantionfilm, underhållande historier men med en fruktansvärd eftersmak i munnen.

Gamarna vädrar död.

Kulturministern vädrar den gamla moderata drömmen att göra om Public Service till ett reservat för program som TV4 inte kan tjäna pengar på. I samma stund uppnår man nämligen att SVT och SR slutar upp att ”stå på” i hemmen och sprider bildning, kultur och tankar vilket gör det än lättare att kontrollera befolkningen.

Det är en kär gammal dröm i konservativa kretsar att återgå till den Gustavianska tiden när överklassen kunde hävda kunskap och bildning som skäl till att få bestämma över pöbeln. Ivrigt påhejat från diverse borgerliga skribenter.

Hustrun kommenterar samma fråga ur en annan vinkel.

Ur snävast möjliga synvinkel.

Susanna Birgersson, ledarskribent på Eskilstuna Kuriren, satsar på både skygglappar och öronproppar för att slippa vidga frågan från enskild person till princip. Fast det är väl trist att blanda in pöbeln i ledarsidans resonemang ?

Högerns ekokammare ?

susbirgersson ”Blir inte upprörd över att Försäkringskassan inte vill ge sjukpenning på 25 % till någon som kan arbeta 75 % som läkare.”

Sverige ett bättre och bättre land.

Tack och Hej säger Niklas Ekdal i dagens DN, den 432a och sista söndagskrönikan kan han säga det svåraste en skribent, journalist eller opinionsbildare kan yttra, att det är bra.

”Sverige fungerar i grunden bättre i dag än för tio år sedan, och oändligt mycket bättre än för tjugo år sedan. Utan att förringa problemen måste man någon gång säga detta. Om trenden från det tidiga 1990-talet hade fortsatt skulle allt vi brottas med vara sju resor värre: arbetslöshet, utanförskap, psykisk ohälsa, brottslighet, miljöförstöring.”

Visst är det märkligr att det är så rysligt svårt för opinionsbildare att yttra sådana ord, är de rädda att bli onödiga eller ? Att bilda opinon kan inte bara handla om att in absurdum hitta allt som är inte går precis sätt i samhället och anklaga en myndighet eller politiker för det. Typexemplet på övernitiskt inställning till att finna någons ”fel” och ”skuld” var när Eskilstuna Kurirens Susanna Birgersson ville att Banverket skulle ta fulla ansvaret för att någon som struntar i bommar blir påkörd av tåget, då är man långt bort från ”rätt i sak varje dag”

Att bilda opinion måste också handla om att lägga moteld mot alla de myter som frodas i dagens samhälle, myter att man inte kan röra sig ute utan att bli överfallen och rånad, myter om att alla privata skolor automatiskt är bättre än offentliga, myter om att svenska barn och ungdomar är obildade och inget lär sig i skolan, myter om att allt som konkurrensutsätts blir bättre för alla, myter om att efterfrågestyrning alltid ger rätt prioriteringar, myter om att tillgänglighet är det samma som kvalitet, myter om att så mycket fungerar bättre på andra håll i världen, myter att man kan peta i detaljer utan att helheten påverkas men nej, vanliga människor missuppfattningar som göder missnöjespolitiker skall inte ifrågasättas.

Är det kanske så att det långa socialdemokratiska maktinnehavet har gett en övervägande borgerlig skock ledarskribenter en oförmåga att se att kritik mot samhället kan vara orättfärdig och ogenomtänkt ?

Jag är i alla fall nöjd och förvånad att Ekdal en gång på över 400 försök lyckats klämma ur sig att något i Sverige är övervägande bra, det tog lite tid bara…. de överväldigande bevisen dög väl inte för Ekdal.

Skribent kritiserar skribent, skjuter sig i foten.

Jag har uppmanat pressens representanter att granska varandra och Susanna Birgersson har i dag på  EKs ledarblogg tagit mig på orden och skriver ett osedvanligt långt blogginlägg om hur elaka och orättvisa humanisterna är mot de religiösa. Jag borde egentligen uppmuntra till fortsatt aktivitet men det vore ju kul om kritiken hade något på fötterna och framför allt gav sig på något som Birgersson på något vis kan härleda i bevis mot DNs skribent som påvisar att han har fel.

Birgersson verkar dock mest upprörd av att någon vågar skriva det för mig uppenbara, GUD finns inte….. Gudstro är just en tro och skall behandlas som sådan, vilket Birgersson verkar vilja förbise och jämställa evidensbaserad sökande med just tro. Birgersson skriver också; ”De svar som en religiös kan mena sig ha angående människans ursprung och vad som händer efter döden, är inte vetenskapligt testbara. Därför kan vetenskap och tro inte krocka på dessa områden.” Som jag tolkar den texten så anser Sussanna Birgersson att om man slänger fram en uppfattning så är den fullt jämstäld med en evidensbaserad teori just om uppfattningen i fråga inte går att testa enligt evidensbaserade teorier. Vilken rappakalja…. Gud finns för att du kan inte bevisa att han inte finns och jag behöver inte bevisa för dig att han finns för jag tror att han finns.

Jag blir mörkrädd när jag inser att den här människan skall uttolka och beskriva vårt samhälle för läsarna, oförmåga att skilja tro från evidensbaserade teorier är något som såväl kreationister, alternativmedicinare, sverigedemokrater, islamofober, homofober och allmänt inskränkta allt som oftast nyttjar för att främja sina idéer. Det sista vi behöver i svensk media är skribenter som likställer tro med fakta.

Ett lästips till Birgersson om de problem som uppstår när evidens inte anses nödvändiga.

Lena Alun om Empati.

Lena Alun uppmärksammade mig på ett inlägg av Susanna Birgersson i lördagens Esklistuna Kuriren och Lena tar på ett klart och enkelt sätt ställning för behovet av den gode läraren. Jag vill bara lägga till att Karin Bojs i dagens DN skriver om återupprepningen av det berömda försöket där människor får ge elstötar i pedagogiskt syfte.

Att begära av en ledarskribent att denne har koll på forskningen är kanske för mycket begärt men vi andra är i alla fall medvetna om att empati är en inlärd egenskap som är mycket viktig del av en professionell lärares verktygslåda. Vi får väl anta att det fanns skäl till att skribenten övergick till tyckande om andra….. Precis som kollegan uppsakttades kanske inte heller hos Susanna avvikande uppfattningar.