När jag var liten och tittade på tipsextra så fick jag snart klart för mig att Liverpool var det engelska fotbollslag som var ”mitt”. Jag har inte en aning varför det blev just Liverpool men idag fick jag återigen en påminnelse om att jag valde rätt.
Bill Shankly har för mig definierat fotbollen när den är som bäst ; ”The socialism I believe in is not really politics. It is a way of living. It is humanity. I believe the only way to live and to be truly successful is by collective effort, with everyone working for each other, everyone helping each other, and everyone having a share of the rewards at the end of the day. That might be asking a lot, but it’s the way I see football and the way I see life”.
Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Jag har skrivit om fenoment förut, tränarna som inte ser som sitt jobb att tjäna någon annan än spelarna och laget. Antagligen det som provocerar med Mona Sahlin, det är ju mycket enklare för skribenter att skriva om fixstjärnor än lagspelare.
Tackar Micke som ledde mig till den här texten. Nu känns det bättre, trots alla ledare jag sett genom åren som lett sina ungdomslag enligt andra principer. Liverpool lever, skylten ”You´ll Never Walk Alone” sitter ovanför Shankly Gate och spelarna som spelat där vet fortfarande varför Liverpool spelade bort alla andra lag i några år.
Bill Shankly