Imotsats till sina företrädare så har det här paret uppenbarligen inget behov att profilera sig som den som ”visar var skåpet skall stå” utan verkar faktiskt genuint intresserade av lösa saker.
Framför allt tycker jag se att i motsats till tidigare exempel har Obama förstått att man inte kan kalla Iran för diverse fula ord och samtidigt stryka Israel medhårs när Israel river arbiska israelers hus och palestiners hus. Nu har vi sett en moderering av kritiken mot Iran som ger det inhemska motståndet möjlighet att agera utan att behöva konfrontera beskyllningar om att vara USAs bandhund. Vi må tycka vad vi vill om Iran och dess styrelseskick men den innehåller en begränsad demokrati och det fanns en iransk president som ville närma sig USA men men stöttes bort av västerländska fundamentalister. Hade den förra regimen i USA haft minsta lilla klokskap hade man då tagit tillfället i akt och inkluderat Iran i sin lilla klubb, ”Vi som hatar Bin-Ladin”. Nej istället så bejakar man sammarbetet med Saudi Arabien som fullständigt saknar spår av demokrati och fortsätter sin obehagliga stil med att förlåta allt från de som är på ”vår sida”. Som sagt ”västerländs fundamentalism” som inte är ett dugg bättre moraliskt sett än att låta alla tanter i samhället klä sig i Burka och ett alldeles utmärkt sätt att dra undan mattan för de i motsidans läger som hävdar dialog.
Senast idag påpekade Hillary Clinton apropå Honduras att det är rätt korkad av den legitime presidenten i exil att hålla på med spel för gallerierna, förhandligar pågår och då skall man sitta stil i båten. Jag känner att vi här har ett par som ser slutmålet som huvudsaken, en fredlig värld, och det står över kortsiktiga opinionspoäng.
Bra jobbat vill jag säga…
PeoWagstrom's Weblog 