Sjöberg i mediaträsket

Nu har Patrik Sjöberg som så många andra hamnat i den djävulskittel som media är. Nu går människor ut och kommenterar saker och det är inte längre troligt att det är Patrik Sjöberg som är upphovet till det som kommenteras. Dagens historia från radiosporten om en idrottspotentat som som påstås ”attackera” Sjöberg ser ut som att mannen i fråga snarare attackerar den mediabild som kablats ut om Sjöbergs bok. Jag skrev häromdagen om Johan Cronemans text som till skillnad från så många andra försökt återge det Patrik faktiskt sagt. Att idrottsledaren fastnat i det vanliga resonemanget att pedofiler och andra människor som utför brott är annorlunda än vi andra är en idioti;– Vi pratar om kriminella handlingar. Skulle det vara som Patrik målar upp hade vår elittränarkår varit utslagen på nolltid i samhället. Det vi kan vara säker på är att de flesta kriminiella är och anses rätt normala ända till den dag de avslöjas och svartmålas i media.

Att idrottsledaren attackerar Sjöberg är knappast riktigt sant, nä det är återigen troligare att det är mediabilden av Sjöbergs uttalanden som attackeras men det vill nog inte media i allmänhet tala om. Det kan tyckas vara orutinerat av idrottsledaren, han har säkert också varit med i media och blivit citerad till oigenkännlighet och borde veta att det finns skäl att misstro vad som rapporterats.

enöga drabbar Sjöberg

I vanlig ordning är det en av DN Kulturs skribenter som skriver det förnuftigaste som hittills skrivits om Patriks Sjöbergs avslöjanden, tragiskt nog kunde jag ha missat det eftersom det publicerades i DN Sport. Texten innehåller allt det som DN Kultur gör så bra att jag trots ledarsida och annat trams behåller tidningen. Kroneman är skoningslös mot det slöa enögda mediekollektiv som återigen kommer att reducera en viktig fråga om vårt samhälle till ännu några enkla knäck några dagar.

Det Sjöberg avslöjar är inte bara den tragedi som han och andra drabbats av när de gjorde något de förhoppningsvis gjorde för att det var kul, det sätter också fingret på en sjukdom som sprider sig i vårt samhälle. Ingen skall inbilla mig att det som Sjöberg avslöjar inte anades, noterades eller misstänktes av någon annan runt om de drabbade och förövaren. Tyvärr finns det en vilja att bara tro gott om sina hjältar så varje halmstrå till flykt från misstanken tas till. Precis som vi i blixtbelysning ser hur Julian Assange kan rida på sin hjältestatus och få stöd från människor som inte har en aning om vad som hänt och som kan förmås tro att Sverige har ett rättsväsende lika uselt som det som tillåter att oskyldiga bönder sitter inspärrade på Guantanamo.

Nej lösningen är inte registerutdrag, kontroller eller bannlysning av män bland barn. Lösningen är att vi lär oss att man kan ha två tankar om en person i huvudet samtidigt. Assange kan vara en yttrandefrihetens hjälte OCH en ynkrygg som flyr rättsväsendet, Viljo kan ha varit en fantastiskt duktig tränare men det borde inte gjort honom till oberörbar för frågor om hur hans relationer till sina adepter var.

Det finns inga hjältar, det finns inga monster det finns människor i ont och gott. Det vore synd om Sjöbergs stora insats för att föra upp ett problem till ytan skall fuskas bort av medias behov av enkla historier om hjältar och skurkar.

Ja så är det, återigen är det medias fel.