Till minne av Förintelsen.

Idag skall vi minnas Förintelsens offer, kanske skall vi vara generösa och och inte särskilja offer från de alla de olika mordorgier som mäktiga män initierat. Den här bloggen skall dock handla om något annat, oviljan att godta andra offers lika värde med dina egna.

Jag började fundera kring det här när Israels vettlösa taktik att bomba Gaza dominerade nyheterna och jag började studera medias och människors reaktioner. Vi har en del som anser att om man protesterar mot Israel är man terroristkramare och förnekar Israels rätt att existera, vi har Lisa Bjurwald i DN som så lägger stor del av sitt spaltutrymme på att peka på allt annat elände i världen som det borde skrivas om istället för om bombandet av Gaza. Vi har också de som anser att man inte kan hedra Förinteldens offer för att Israel bombar Gaza och vi har också de som jämställer Israel med Nazityskland.

Givetvis är alla dessa människor fullständigt hänsynslösa maktspelare som antagligen inte bryr sig en sekund om andra offer än de som passar in i deras egna lilla världsbild.

För oss andra, vi som inte tycker att man kan tävla i lidande återstår bara att försöka få alla dessa professionella gråterskor att marginaliseras. Vi kan alla vara säkra på att de vanliga människor som fallit offer för maktens män känner mer solidaritet med varandra än med de populistiska fähundar som ser varje tillfälle som någon lider i det egna lägret som en chans att ursäkta sina egnas snedsteg.

Givetvis är det lika synd om en civil palestinier som dödas av en israelisk bomb som det är om en civil israel som dödas av en hamasraket. När kroppen ligger där är sorgen hos de kvarlevande lika stor och propagandisternas utnyttjande av det lika osmakligt.

För att föra över det till vår egna svenska horisont, jag vet, du vet och alla vet att såväl judar och muslimer är utsatta för mer eller mindre fördomsfullt hat även här men vare sig Förintelsen eller bombningar i Gaza gör det vare sig bättre eller sämre för den som utsätts för det. Människor är människor och det är bara onda makthavare och propagandister som tjänar på att särskilja lidanden.

Det vi vet, alla vet, men visa vägrar acceptera är att allt hat och våld bara skapar nya förövare på båda sidor. Hamas raketer föder hökar i Israel, Israels bombningar skapar nya rekryter till Hamas och Hizbollah och ytterligare självmordsbombare. För den som ser sina släktingar brinna och lemlästas spelar det ingen roll om det är en demokratisk bomb eller diktatorisk bomb som ligger bakom, kan inte den som dödar räcka ut handen till de efterlevande kommer snart hämnden.

Krig löser inga problem, alltså fortsätter de. Inte blir det bättre av att vi inte ställer krav på de segrande, vi skall nog vara tacksamma för Stalin ty annars hade vi nog haft ett revanschistiskt Tyskland mitt i Europa.

Bästa sättet att minnas Förintelsen vore nog att sluta särskilja ”mina och dina” offer och inse att de alla är lika.