Ett bygge i New York lyckas någon utnyttja till att piska upp hatkänslor genom att sprida friserade ”sanningar”.
Nån vill lägga en hel ö inklusive flygplan och personal i vätesuperoxid för att skapa ett ”paradis” i sann curlinganda.
Ibland känns det som om förnuftet ekar i ett tomrum.
Jag hör till de svenskar som såg Sex and the City redan första gången den första säsongen gick i Sverige på TV1000. Jag tyckte att den var rätt bra men allteftersom säsongerna rullade på och det skrevs mer och mer om den så tappade jag lusten. Nu är ju konceptet på tapeten igen och jag känner inte igen mig längre, det är inte vad jag minns från första året med Carrie och tjejerna. Jag kunde aldrig se det som att de hade speciellt roligt eller kul i serien, undantagen var när Carrie hade det bra med Mr Big i någon form av relation och när hon den rödhåriga var ihop med den för henne så olämpliga partnern bartendern. Annars fylldes serien mest av trista fester med osympatiska människor som inte intresserade sig för annat än stundens njutning oavsett känslan dagen efter. Av och till kunde man se den problematiken när Carrie vid sina ljusa stunder satte sig vid sin Mac och skrev en frågeställning och det var nämast då som serien lyfte. När det skrivs om serien idag verkar alla anse att den handlar om ett evigt omdömeslöst tonårsliv och vill man se det så är det väl ok men inte är det vad jag minns av den bra första säsongen….
För övrigt, se ”När Harry träffade Sally”, den ger en mycket bättre bild av vad en natt i fel säng under fel premisser kan ställa till med än de artiklar som nu skrivs om Sex and the City ger sken av.
PeoWagstrom's Weblog 