Tysklands historia är både förskräckande och upplyftande, landet stoltserar med 1900-talets värsta exempel på utstuderad utrotning av människor som inte hade någon som helst möjlighet att ens försöka spela med för att klara sig. Samtidigt har landet under 1900-talets andra hälft insett att med den historien bör man försöka vara bäst i klassen när det gäller att ta ansvar för sin skitiga byk. Tyskland har kort sagt betalat en ”bot” utan att knorra och medgivit ansvar för det som hänt, på det området ligger tyvärr de flesta västländer ljusår efter. Tyvärr har inte heller de nya demokratierna i det forna öst betett sig ödmjukt inför sin historia, i ett flertal forna östländer har man lite svårt för att erkänna sin roll i progromer och inriktar sig på att njuta en dubbel historisk oförätt. På sina håll gottar man sig friskt i att tycka synd om sig som blev ockuperade både av Tyskland och Sovjetunionen och tycker sig inte alls ha ansvar för det sammarbete som gladeligen förekom på sina håll när judar och zigenare skulle ”tas om hand”.
Tyvärr verkar det som att Angela Merkel helt plötsligt har tagit på sig den östtyska martyrstämpeln och glömmer den alltyska historien…. som väl är har Berlin med sina betydligt mer medvetna medborgare istället bestämt sig för att hedra en man som kanske kunnat bespara oss en värld där dyrkandet av det nazityskland de tre stormakterna räddade oss ifrån poppar upp både här och där i Europa.
