Ibland gör idrotten mig glad…

….och idag stod Milans tränare Ancelotti för glädjespridandet. Det finns ett fåtal ledare i idrottsvärlden som har mod nog att stå upp för att ta med en spelare för att denne med sin blotta närvaro bidrar till lagets kvaliteter. Varför är det modigt undrar ni, ja…. läs sportsidorna får ni se själva. När det gäller sportens värld är all press i Sverige lika usel som kvällspressen, det må vara Esk i DN som ojar sig över att Kluft ”ger bort medaljer” eller någon av kvällsdrakarna som skriver ner nån allsvensk spelare. Idrott skall vara kul, det är och förblir en lek men det har en del vuxna män svårt att förstå…. man gör det för att umgås och ha en bra stund. Att det finns idioter som Berlusconi som vill slänga ut miljarder på att få glänsa i Milans sällskap förändrar inte att det till syvende och sist handlar om ett gäng människor som gillar att sparka boll. Att journalister vill göra sig viktiga, att fansen saknar egna liv ger inte de grupperna rätt att förstöra glädjen med fotbollen med att ta det på dödligt allvar. Ibrahim Ba och Ancelotti står för det goda i idrotten, gemenskap, ansvar för varandra och solidariskt ansvar något som ovan nämnda grupper missupfattat å det gruvligaste.