Lyssnade på Medierna i P1 och förbluffas över den obetingade tilltro publicisterna har för varandra, man kan anta att där har samlats alla rättrådiga människor om de får säga det själva. Frånsett denna tämligen elitistiska inställning så reagerade jag främst på hur ofantligt ömkligt de närvarande publicisterna beskrev hur det var att publicera en rättelse; ”Det är jättejobbigt”. Jag förstår mycket väl att det är en sting i själen när världens alla rättrådiga människor tvingas erkänna att de gjort en miss men jag blir lätt provocerad när de så uppenbart ignorerar att den 30 sekunders pina de får leva med oftast inneburit dagar av misstro för någon annan.
Mårten Schults som jag tidigare haft en del diskussioner om nämndemän med tog här en position som uppenbarligen provocerade närvarande publicister.
Jag väntar för övrigt fortfarande på att Alex Voronov skall be Lennart Hallergård om ursäkt för sin klipp och klistra publicistik. Den saken kommer för alltid att vara ett öppet sår och hållas öppet tills den dagen frågan är löst.
Medierna i P1 publicerade också en rättelse som borde vara ett föredöme för övrig media. Hur otroligt en vanlig publicist tycker att det låter ger det mer respekt än 25 ”avslöjanden”. Observera till exempel ordet ”Ursäkt”, det ser man inte ofta i murvelbranschen.
PeoWagstrom's Weblog 