En bra text att använda mot förintelseförnekare.

Eftersom jag sparkar på Lisa Bjurwald och Israel ibland är det bäst att visa att jag också hör till dem som tror på förintelsen och anser att det är bedrövligt att den förnekas, det gör dock inte att jag avstår från att kritisera Israel och de som stödjer dess politik med argumentet att det som en demokrati har rätten på sin sida. Per Ahlmark får säga vad han vill, även demokratier begår ildåd mot människor.

Skjuter du försvarslösa är du en skurk oavsett om du gör det med en diktator eller ett valt parlament i ryggen. Den europeiska humanismen står över sådant, eftet 2000 år har vi lärt oss att krig löser inga problem och nu väntar vi på att resten av världen skall inse det. Patriotism, nationalism, ära och hjältar är bara ett sätt att få unga grabbar och män att mörda varandra utan att fråga varför.

Den här texten riskerar annars att upprepas med nya namn och folk i framtiden…..

Till minne av Förintelsen.

Idag skall vi minnas Förintelsens offer, kanske skall vi vara generösa och och inte särskilja offer från de alla de olika mordorgier som mäktiga män initierat. Den här bloggen skall dock handla om något annat, oviljan att godta andra offers lika värde med dina egna.

Jag började fundera kring det här när Israels vettlösa taktik att bomba Gaza dominerade nyheterna och jag började studera medias och människors reaktioner. Vi har en del som anser att om man protesterar mot Israel är man terroristkramare och förnekar Israels rätt att existera, vi har Lisa Bjurwald i DN som så lägger stor del av sitt spaltutrymme på att peka på allt annat elände i världen som det borde skrivas om istället för om bombandet av Gaza. Vi har också de som anser att man inte kan hedra Förinteldens offer för att Israel bombar Gaza och vi har också de som jämställer Israel med Nazityskland.

Givetvis är alla dessa människor fullständigt hänsynslösa maktspelare som antagligen inte bryr sig en sekund om andra offer än de som passar in i deras egna lilla världsbild.

För oss andra, vi som inte tycker att man kan tävla i lidande återstår bara att försöka få alla dessa professionella gråterskor att marginaliseras. Vi kan alla vara säkra på att de vanliga människor som fallit offer för maktens män känner mer solidaritet med varandra än med de populistiska fähundar som ser varje tillfälle som någon lider i det egna lägret som en chans att ursäkta sina egnas snedsteg.

Givetvis är det lika synd om en civil palestinier som dödas av en israelisk bomb som det är om en civil israel som dödas av en hamasraket. När kroppen ligger där är sorgen hos de kvarlevande lika stor och propagandisternas utnyttjande av det lika osmakligt.

För att föra över det till vår egna svenska horisont, jag vet, du vet och alla vet att såväl judar och muslimer är utsatta för mer eller mindre fördomsfullt hat även här men vare sig Förintelsen eller bombningar i Gaza gör det vare sig bättre eller sämre för den som utsätts för det. Människor är människor och det är bara onda makthavare och propagandister som tjänar på att särskilja lidanden.

Det vi vet, alla vet, men visa vägrar acceptera är att allt hat och våld bara skapar nya förövare på båda sidor. Hamas raketer föder hökar i Israel, Israels bombningar skapar nya rekryter till Hamas och Hizbollah och ytterligare självmordsbombare. För den som ser sina släktingar brinna och lemlästas spelar det ingen roll om det är en demokratisk bomb eller diktatorisk bomb som ligger bakom, kan inte den som dödar räcka ut handen till de efterlevande kommer snart hämnden.

Krig löser inga problem, alltså fortsätter de. Inte blir det bättre av att vi inte ställer krav på de segrande, vi skall nog vara tacksamma för Stalin ty annars hade vi nog haft ett revanschistiskt Tyskland mitt i Europa.

Bästa sättet att minnas Förintelsen vore nog att sluta särskilja ”mina och dina” offer och inse att de alla är lika.

Mödomshinnor och förhudar….

Lisa Bjurvald, som levererar dagligen just nu, skrev i onsdagens DN ett ledarstick där hon sa absolut nej till rekonstruering av mödomshinnor för skattepengar. Finfint, hon kanske kan ta på sin lott att avgöra om en del andra icke medicinskt motiverade ingrepp skall tas om hand inom offentlig vård.

För det första, avlägsnande av förhudar av religiösa skäl.

För det andra, operationer av utstående öron av kosmetiska själ.

För det tredje, läppspalts borttagning.

För det fjärde, plastikkirugi utan medicinska skäl.

Kort sagt, skall vi diskvalificera alla former av psykiskt, kosmetiska och religiöst betingade ingrepp och se strikt medicinskt på det ?

I så fall kan vi sluta att oroa oss för vården, det blir gott om plats.

Mer i ämnet finns hos frugan.