Eskilstunabilden

Markandsföring är ett knepigt ämne, i Eskilstuna har vi ett av kommunen och näringslivet samägt marknadsföringsbolag som bland annat arrangerar träffar i större och mindre format för att ge tillfälle för nätverkande. Sedan har vi saker som inte är marknadsföringsinsatser men som fungerar utmärkt som sådana. Jag har förmånen att resa land och rike kring till kunder för att utbilda dem på maskiner och programvaror men tar givetvis tillfället i akt att prata Eskilstuna. Förr eller senare kommer då repliken, oftast förr, ”Eskilstuna, det är väl där ni har den där fina djurparken?”

Nu kommer det att göras en utvärdering av Parken ZOO, vad betyder den för Eskilstuna. självklart har mister happy him self, Voronov, utropat att det är en nedläggning och illa dold reträtt det handlar om. Förvisso har han betalt för att tycka det enligt formulär ett A i regelverket för borgerliga ledarskribenter men det vore ju kul om det funderades lite i alla fall.

Det intressanta med Eskilstuna är att vi har ett par varumärken som utan besvär bitit sig fast i svenskens sinne genom åren. Parken ZOO, GUIF, Sundbyholmstravet och Yvonne Ryding är så typiskt Eskilstuna så ingen i landet missar det och det senaste året har Parken ZOO figurerat så mycket i riksmedia att motsvarande köpt reklamplats vore en omöjlighet.

Förutom att Eskilstuna har något som ”varenda unge” besökt har vi också en plats där ett hundratal ungdomar varje år blir sysselsatta i en verksamhet där vi har kontroll på deras första möte med arbetsmarknaden.

Det är några miljoner i ”värden” som Eskilstuna Kurirens ledarsida ignorerar, bara för att det i formuläret står så…. det är tråkigt.

Sen skall vi inte glömma Jenrberghska och Sundbyholms slott som figurerat i rikspress, kanske hittade journalisten dit när barnen tittat och lekt sig trötta i Parken ZOO.

Det skall vi ta reda på, inte gå saken i förväg bedömd från en snäv lokalpresshorisont. Här nedan en eskilstunabo, troligtvis den just nu mest kända i landet. Betydligt bättre för Eskilstunabilden än starkt vinklade reportage om smörgåstårtor.

Resa igen…

Det är dags för ännu en resa, nu skall jag till Berlin och vidareutbilda mig lite.

Innan resan tog jag och älskade hustrun en sväng runt våra favoritställen. Bistro Bar och Jernberghska avverkades på fredagskvällen och allt var sig likt frånsett det faktum att Jernberghska som redan hade en tankeläsande servitris uppenbarligen fått en till. Att höra en servicemänniska som ligger steget före sina kunder är en fröjd….. att maten dessutom är fantastisk gör att ögonen tåras men som sagt, människor är det som får mig att fastna för en plats.

4 av 5 som gjorde fredagen till en fest på Jernberghska.

Idag är det söndag och det blev Fish and Chips på Bishops samt ett antal mycket goda brittiska ölsorter. Det finns en del som anser att brittisk öl är tråkig och svag men jag njuter av de subtila smakerna och att jag kan dricka mer än en öl utan att bli ”på lyran”.

Att det sedan är oerhört inspirerande att prata politik med Pete är ju ett stort plus !

Jernberghska revisited…

Gårdagskvällen tillbringades oväntat på Jernberghska efter att kära hustrun sprungit på en av krögarna som påpekade att det var länge sedan sist. Givetvis var det precis som ”på film”, musiken, atmosfären och servicen. Första stunden tillbringade vi i kvällssolens döende ljus och värme i den trädgårdsoas som Rademarchersmedjorna erbjuder. När ljuset och värmen tynat bort flyttade vi in till Eskistunas intimaste, sannolikt också minsta, bar och njöt av ett stilla slammer från köket och synen av delikata rätter som passerade ut till matgästerna.

Som ni som följt min blogg en tid vet så är det människorna som gör platsen, rätt kemi på gäster och personal och jag njuter. Jag inbillar mig att det är så att mina medgäster uppskattar detsamma som jag, professionalsm parat med mänsklig värme.

Goda vänner på platser där man får del av livets goda, idag blir jag 45 år och kan konstatera att mitt liv är gott med ömsesidigt nöje av många mäniskor. Jag har funnit min lilla del i paradiset, skapat min lilla del av paradiset i samklang med andra. Inte trodde jag som en bitter tonåring att jag skulle finna det hemma i Eskilstuna.

Grattis PeO, du har lärt dig livets läxa.

Fler åsikter om Jernberghska

Eskilstuna Stark Stolt Mångsidig

Jag måste, så här i sommarens början, återigen berömma vår stads krögare och deras personal ja även de som inte direkt kan kallas krögare skall få sin beskärda del.

Vill du ha mat, sällskap, trevligt bemötande och en skön stund utifrån dina preferenser så har du mycket att välja på i Eskilstuna idag. Antalet smakriktningar som kan tillfredsställas gör att vi inte behöver ursäkta oss för någon längre.

Vi har bästa fastfood du kan tänka dig, vi har idyllen med det högkvalitativa köket, vi har den urbana loungen med modern meny, vi har den bohemiska café restaurangen och slutligen en ”brittisk” pub med ett utbud som ingen pub i hemlandet kan konkurrera med.

Låt mig beskriva dessa i tur och ordning, vi börjar med snabbmaten. Billy Boys Fastfood är lite av en legend, deras en gång i tiden hysteriskt rikliga portioner har krympt till en något hälsosammare storlek men tvivla inte på att du blir mätt…. Precis som på våra andra exempel är det dock bemötandet som är pricken över i, du behöver inte vara stammis hos Billy Boy för att bli känd och igenkänd och har du någon ”specialorder” kan du räkna med att den snart i inprogrammerad coh den är nedskriven innan du hunnit halvvägs i beställningen. Billy Boys är beviset på att även fast food kan serveras med kärlek och respekt för kunden.

För att raskt förflytta oss bort från fast food idealet så knallar vi bara 100 meter bort till Rademachersmedjorna och Jernbergska, vår gröna oas med med det sofistikerade köket. Jag har sagt det förut och säger det igen, kalvkinderna…. potatispurén med västerbottensost det är själva essensen i Jernbergskas kök med sina rika smaker. De dagar det är för varmt för en gourmet middag sitter jag gärna i Jernbergskas berså och tar en kall öl och ser när etablisemangets egna Alvkvinna ilar ut och in med mat och dryck. Även på Jernbergska är det människorna som lyfter stället in i denna blogg, ett leende, ett vänligt ord och alltid en uppmärksam blick och tid för en pratstund. Esklstunakvalitet tror jag det kallas.

Återigen beger vi oss till det mer rustika genom en promenad in till Stadshusets granne Bishop´s Arms eller som jag och hustrun säger, Biskopen. Biskopen regeras av Pete som har Jimmy, Sanja, Sofi och några till i sin stab. Det är ingen slump att jag nämner dem vid namn, famijärt är ordet. Biskopen har fått mig att ändra vanor, för att kunna sitta där på söndagsvällen med persoalen och de andra inventarierna har ölkonsumtionen fått skäras ner till ett minimum övriga delar av veckan ty det finns alltid nya spännande sorter att prova under Jimmys vägledning. Skulle man dessutom bli hungrig så har jag ett tips, hitta nån att dela din måltid med ty brittisk pubmat är både riklig och mättande. Vad jag egentligen inte bör nämna här är onsdagsquizen då Pete testar vår allmänbildning, jag borde inte nämna den eftersom antalet platser är begränsade och det är nog i princip fullt för det mesta så du kanske blir besviken.

Ifall inte Bishops hunnit öppna är Café Kaka ett bra alternativ för den som vill bli mätt i en familjär miljö, lite mer bohemiskt, lite mer franskt och ytterligare lite mer Eskilstuna. Här kan du förutom god mat och dryck få en pratstund med en god del av Eskilstunas nöjes- och kulturliv, dessutom har Kaka alldeles utmärkta rätter att köpa med sig i påse för den där härliga lunchen på Stadsparkens gräsmattor. Lasse och Micke, som ibland beskylls för att vara bröder, finns ofta till hands och sköter om sitt etablissemang live och i ”direktsändning”, bli inte förvånad om de sitter med personalen vid bordet intill dig och diskuterar matsedeln. Familjärt som hemma vid köksbordet om man så vill.

Vi avslutar dagens guidade tur genom ett, vill jag påpeka, axplock av eskilstunas restaurangliv med en av de nya favoriterna. Bistro Bar, den nya Urbana restaurang/bar/lounge mysstället som nu också begåvats med en solsäker uteplats. Glädjen var stor när Jernberghska äntligen fick en helgjuten kollega vad gäller kökets kvaliteter, nu har vi två riktigt bra ställen i Eskilstuna att välja på när vi vill äta riktigt god och vällagad mat med det lilla extra. Niklas får ni dock passa er för, han är gästfriheten personifierad och det är lätt att man blir kvar betydligt längre tid än man täkt från början. Som alla de ovan nämnda kollegorna så är givetvis Bistro Bar också fullt med människor som ser till att du trivs, inte konstlat eller påfluget utan trevligt och alltid snabba till ett leende och ett  skratt. Precis som vi vill ha det.

Som en sammanfattning, en sista bild som jag tagit på Kaka men som jag på alla sätt tycker sammanfattar känslan i alla mina ovan nämnda oaser i tillvaron.

Eskilstunas Finest har verkligen tagit till sig stadens devis, ”Den stolta Fristaden”, på absolut bästa sätt.

Bistro Bar.

Efter en heldag i rätten och i väntan på tåget till Stockholm så tittar jag in på Bistro Bar, helt oförhappandes fick jag såväl handslag som ryggdunk….. och tack för reklamen. Väldigt passande eftersom jag förutom mina tidigare bloggar i ämnet just idag i en paus på förhandlingarna berättade om den rad av smaskigheter jag ätit här.

Lite stressande dessa, nu har vi så många trevliga ställen i Eskilstuna att jag snart måste schemalägga besöken 😉 Bistro Bar, Jenberghska, Café Kaka, Bishops…. det är bara att konstatera att det finns en fin personalpool här i Eskilstuna. Det är nämligen det som är grejen, jag känner mig hemma på alla dessa ställen eftersom bemötandet är så fantastiskt fint.

Ta åt er allihop, jag är ruskigt glad att ni förgyller min tillvaro. Nu skall jag se till att sprida min gracer rättvist 😉

PS. Festligast av allt, när jag satt på ett av mysställena så rekommenderades ett femte för luncher…. Kollegialt beröm. DS.

Jernberghska igång igen

Eftersom jag är en gynnad människa, jag har arbete, jag har en älskad hustru och en dotter som är en extremt lättsam börda så kan jag unna mig mycket glädje i livet.

Idag fyllde jag på glädjen med att vara vittne till ett giftermål, kärlek är något vackert och inte mindre när det är några som tänkt efter i drygt 20 år. Vi bevittnade, drack Eskilstunas 350 års champagne och hade en underbar pratstund i soffan efteråt. När vi skiljts åt så tog jag och älskade hustrun vägen till Jernberghska som äntligen öppnat igen efter januaridvalan och det var precis lika trevligt som alltid. Tänk er att sitta i en bar för två, med insyn i köket och i ständig kontakt med den underbara personalen… om jag så fick korv med bröd skulle jag älska det men nu är det något helt annat som bjuds, idag Jernberghskas toast med deras egna bröd och en alldeles lagom krämig räkröra med en matsked sikrom… Jag förstår att ni är avundsjuka.

I morgon bitti skall jag njuta av brödet vi köpte med hem….