Obama och Clinton har börjat bra.

Imotsats till sina företrädare så har det här paret uppenbarligen inget behov att profilera sig som den som ”visar var skåpet skall stå” utan verkar faktiskt genuint intresserade av lösa saker.

Framför allt tycker jag se att i motsats till tidigare exempel har Obama förstått att man inte kan kalla Iran för diverse fula ord och samtidigt stryka Israel medhårs när Israel river arbiska israelers hus och palestiners hus. Nu har vi sett en moderering av kritiken mot Iran som ger det inhemska motståndet möjlighet att agera utan att behöva konfrontera beskyllningar om att vara USAs bandhund. Vi må tycka vad vi vill om Iran och dess styrelseskick men den innehåller en begränsad demokrati och det fanns en iransk president som ville närma sig USA men men stöttes bort av västerländska fundamentalister. Hade den förra regimen i USA haft minsta lilla klokskap hade man då tagit tillfället i akt och inkluderat Iran i sin lilla klubb, ”Vi som hatar Bin-Ladin”. Nej istället så bejakar man sammarbetet med Saudi Arabien som fullständigt saknar spår av demokrati och fortsätter sin obehagliga stil med att förlåta allt från de som är på ”vår sida”. Som sagt ”västerländs fundamentalism” som inte är ett dugg bättre moraliskt sett än att låta alla tanter i samhället klä sig i Burka och ett alldeles utmärkt sätt att dra undan mattan för de i motsidans läger som hävdar dialog.

Senast idag påpekade Hillary Clinton apropå Honduras att det är rätt korkad av den legitime presidenten i exil att hålla på med spel för gallerierna, förhandligar pågår och då skall man sitta stil i båten. Jag känner att vi här har ett par som ser slutmålet som huvudsaken, en fredlig värld, och det står över kortsiktiga opinionspoäng.

Bra jobbat vill jag säga…

Nu balanserar jag på knivsudden, Obama är svart.

Läser idag i DN att det är knepigt för de amerikanska textförfatarna, det går inte att skämta om Obama. Lettermans Late Show som sällan vikit för det plumpa i brist på det geniala har också lagt sig platt, det går inte att skoja om Obama han är för lite kul helt enkelt. Lite lustigt detta, nu har Obama uppförsbacke igen hans rykte som kompakt tråkig perfektionistisk renlevnadsmänniska skulle må gott av lite skoj.

Nu tror jag då inte att Barak Obama är oskojbar, det hävdas till exempel att han har roliga öron men jag tror att det är knepigt att ro hem med ett skämt om en svart mans öron, har en känsla av att det skulle ses som väl nära en del mörka skämt från förr. Det tragiska för Barak Obama är att det går inte att skämta om en svart man, det sociala tabut finns kvar. Jämför det med hur en vit kvinna, Hillary Clinton, kunde göras till en komisk figur i stort sett utan hänsyn till vad hon egentligen gjorde. Hillary har fått klä skott både som känslokall och hysterisk, dålig hustru och allt för förlåtande hustru.

Vad lär vi oss om detta, jo vissa sociala tabun finns kvar i vårt samhälle och frågan är om inte de som drabbas värst av det är de som ”skyddas” av den. Barak Obama kommer aldrig att bli en varm människa förrän han kan få sitta och skratta gott om en satir av sig själv. Märkligt nog går det dock att skoja om till exempel Condoleezza Rice men det beror nog på att hon är kvinna, Janet Jackson gjorde en mycket elak/skojig bild av Rice i Saturday Night Live.

Trist är det att en svart man skall ses som en torrboll bara för att vi inte törs skoja om honom.

Knivsudden ? Jo jag har ju just påstått att en svart man blivit positivt särbehandlad i media.