Att Björn Ranelid tycker att allt han gör är rätt och borde efterapas av alla är ingen nyhet, jag har haft kompisar som är lika dana, och att Peter Englund ovanligt frejdigt plockade ner honom på jorden var oväntat men skoj. I övrigt förstår jag inte hallabalon, att skittidningarna i lösnummerbranschen slår upp det stort var ju inte annan att vänta men alla andra…. orka?
Jag hade inte tänkt ägna någon möda åt det här men så läste jag Alex Schulman och insåg att det kanske fanns skäl att sätta ned foten. Så här skriver Schulman om Englund ;
Som Herman Lindqvist, fast utan elegansen. Det var inte historia, det var skrönor, men dåliga skrönor: kort sagt: skitigt hantverk.
Snälla lilla Schulman, jag vet inte var du lärt dig historia men jag rekommenderar nya källor. Den som anser att Herman Lindqvists böcker är korrekt historia har ett djupt och grundläggande hål i sina historiekunskaper, det är ungefär som Jan Björklunds relation till pedagogik. Såväl Herman som Jan berättar hellre en historia som tilltalar Homo Sapiens reptilhjärna hellre än att referera fakta och forskning.
Jag vet inte hur lite Schulman har tagit reda på men jag kan tipsa honom om att Peter Englund föreläst för ett och annat skinnhuvud och gett dem både håret tillbaka och en nykter syn på såväl ”Stormaktstiden” och Karl XII. Vad har Lindqvist gjort, skönmålat och förtigit dystra detaljer för att få berätta lustiga anekdoter om kungahuset. Så vem det är som slicka röv i det här fallet är rätt enkelt att se, den fd journalisten som kastat research och intellektuell hederlighet överbord.
Jag är besviken Schulman, du har ju av och till sagt kloka saker de senaste åren men nu ser jag att du är kvar i 90-talets poserande och förakt för kunskap. Kort sagt, du är tillbaka till att vara en opportunistisk fåntratt. Jag tycker du skall läsa den här boken, sen kan du göra om och göra rätt.
PeoWagstrom's Weblog 