Dn Söndag läxar upp DN Sporten.

I dagens DN Söndag så skriver man ”De uteblivna OS-gulden i Peking sänkte stämningen i svenska hem” och på DN Sporten…. Esk har varit bitter i veckor nu och skäller på alla från Klüft till Lagerbäck numera, om alla borde gjorde som Esk sa vore gulden givna verkar det som. DN Söndag har dock lösningen för DN Sporten, om de inte vill göra det enda rätta och låta folk njuta av sport utan att vara resultatfixerade, man rekommenderar i tidningen en massa andra roliga aktiviteter där svenskar vunnit guld. Tyvärr är ju sportens människor konservativa och resultatfixerade till stor del, det fins många glada ungdomar som tappat lusten av alla dessa gapande resultatjägare… stackars människor som bara kan finna full glädje i vinster.

Eunucken i Haremet har talat.

”Sjukampsguldet blev till sand. Världsstjärnan har slocknat.”

Jag har tidigare kritiserat ledarskribenter för deras, ”jag vet minsann bäst men tänker inte vara med och bevisa det” attityd men nu har DNs sportkrönikör Esk slagit rekordet. I ärlighetens namn skall sägas at han inte är ensam om det men det är hans åsikter som smutsar ner min morgontidnings sidor. Den omnipotenta attityd som skribenten Esk visar i sina kommentarer om Klüfts längd och trestegssatsning får mig att undra varför han inte lämnar sin dammiga redaktörsstol och ger sig ut och sprider sina insikter bland svenska idrottare i stället för att gnälla på andra. Uppenbarligen anser Esk att om man borde gör som han anser att saker skall göras så blir gulden legio, själv tror jag att han är som eunucken i haremet och vet hur det går till men förmår intet.

Carolina Klüft

Esk förnekar sig inte….

”Jag önskar att någon eller några lärt henne hur man vid behov stänger av omvärlden. Slutar läsa. Slutar lyssna. Och bara gläds åt att vara bäst i världen.”

Jag önskar att Esk och hans gelikar accepterar att Klüft, Abrahamian och andra idrottare håller på för sin egen skull… inte för att betala deras lön och fylla ut tidningen mellan NIKE och Adidasannonserna. Någon borde desutom lära Sportjournalister att människor som man inte respekterar använder man inte smeknamnen på för dig och dina kollegor borde det vara titeltvång. Journalistiken är full av kappvändare och ryggkliare redo att hugga kniven i ryggen men sportens värld är särskilt drabbad. Det största hotet mot idrottens glädje och lycka är NI!

Ibland gör idrotten mig glad…

….och idag stod Milans tränare Ancelotti för glädjespridandet. Det finns ett fåtal ledare i idrottsvärlden som har mod nog att stå upp för att ta med en spelare för att denne med sin blotta närvaro bidrar till lagets kvaliteter. Varför är det modigt undrar ni, ja…. läs sportsidorna får ni se själva. När det gäller sportens värld är all press i Sverige lika usel som kvällspressen, det må vara Esk i DN som ojar sig över att Kluft ”ger bort medaljer” eller någon av kvällsdrakarna som skriver ner nån allsvensk spelare. Idrott skall vara kul, det är och förblir en lek men det har en del vuxna män svårt att förstå…. man gör det för att umgås och ha en bra stund. Att det finns idioter som Berlusconi som vill slänga ut miljarder på att få glänsa i Milans sällskap förändrar inte att det till syvende och sist handlar om ett gäng människor som gillar att sparka boll. Att journalister vill göra sig viktiga, att fansen saknar egna liv ger inte de grupperna rätt att förstöra glädjen med fotbollen med att ta det på dödligt allvar. Ibrahim Ba och Ancelotti står för det goda i idrotten, gemenskap, ansvar för varandra och solidariskt ansvar något som ovan nämnda grupper missupfattat å det gruvligaste.