Zandén och Gyllenhammar strävar vidare, de har inte förespråkat misshandel säger de, ”Svenskar måste inse att det kan finnas ömhet i att bli dominerad” säger de. Varför måste svensken inse det kan man undra ? Kan det vara så att det är just de andra som behöver inse att det inte finns ömhet i att bli dominerad ? Daamernas argumentation börjar likna borglighetens mantra, ”det är väl snart bara Sverige och Albanien som inte…”
Nä jag rekommenderar en läsning av den här boken istället för att ta upp tid med två stryksugna damer, en bok med en mycket sundare inställning till sexualiteten och människans drifter. Gryning över Kalahari beskriver ett helt annat utvecklingsmönster för människor än det som Zandén och Gyllenhammar lanserar som vägen till lyckan. Lasse berg har skrivit boken om det samarbetande, lättjefulla, berättande, dansande, målande, skönhetstörstande djuret. Boken om människan.
Lasse Berg har dessutom den goda smaken att omnämna sin omvändelse från klassisk konkurrensdarwinism till modern resultatsdarwinism.