Jag har idag tagit en lång biltur, från Eskilstuna till Hoo i Ragunda kommun. Precis som jag uppskattar mina tågresor för att jag kan pyssla med annat så har jag funnit ett sätt att njuta av den trista sysslan att hålla i en ratt och växla. Min iPod är full av kunskap och idag avnjöt jag och kära hustrun ca sex timmar vetenskapsradion historia. På slutet av resan dök Hans Furuhagen upp och talade om sin bok ”Bibeln och Arkeologerna” och min tanke gick omedelbart till Voronov och hans kollegor i Eskilstuna Kuriren AB som när det gäller SNgate bedriver sitt yrke på samma sätt som de arkeologer som skickas ut för att bevisa bibels sanningshalt snarare än att leta efter arkeologiska fakta.
Den enträgenhet som vissa skribenter inom Eskilstuna Kuriren AB visar kan bara liknas vid den enögda entusiasm som arkeologer vid utgrävningen av Massada uppvisade. Arkeologerna ansåg sig funnit platsens sista försvarare, något som fynden av skellettdelar från gris gör osannolik. ”Den 7 juli 1969 begravdes tre kistor vid foten av klippan Masada. De var svepta i den israeliska flaggan, ty detta var en statsbegravning bevistad av höga rabbiner, militärer och politiker.”
Lika mycket som ovanstående ”begravning” var ett sätt att skapa en myt att bygga ett land kring, lika mycket är Carstorps och Voronovs pressröster ett försök att bevara en myt, myten om pressen som faktabärare och sanningssägare. För hur skall det gå om alla läsare förstår det som vi som omtalas i pressen vet, sakfelen är legio och möjligheten till rättelser är obefintlig.