Rekryteringar….

När valet närmar sig så ser man en markant skillnad mellan de två alternativ som ges, något som accentueras av Littorins avgång. På den ena sidan står tre medlemsstyrda partier där politiken och personfrågorna avgörs på kongresser och i nomineringsmöten och där det finns en vana att bli ifrågasatt. På den andra sidan finns en fyrklöver, där KD i viss mån är undantaget, där partiledningen plockar människor och styr politiken. Centerns Maud Olofsson har som en ångvält kört över den interna åsikten kring kärnkraften, Björklund gör att ingen överhuvudtaget känner igen folkpartiet som ett liberalt parti och Reinfeldt rekryterar kompisarna till ministrar och får bums två avhopp på sig och nu efter 3,5 år tar Littorin konsekvensen av sin oförmåga att ta kritik och snyftar inför pressen om dumma media.

Välkomna ut i verkligheten säger jag, politik är inget för veklingar och de som vill jobba enbart med kompisar. Politik är att ta impopulära beslut, klä skott för sitt leverne och vara beredd på att försvara sin position. Den som lärt sig att försvara sin politik inför upprörda medlemmar, vant sig vid att bli ifrågasatt vid varje internt val och kämpat för sin sak på kongresser och partimöten har en liten annan beredskap den dagen det smäller. Det är inte så lätt för lipsillar, det är vad Voronov kallar den som klagar, när de hela tiden blir dunkade i ryggen av borgerliga ledarskribenter när verkligheten anfaller.

Det är nog så det är, de få intelektuella borgerliga som finns blir ledarskribenter eftersom de vet att de inte skull klara pressen….. kvar blev kompisgänget från Täby för moderaterna. Det finns två undantag i regeringen, Ask och Bildt, som redan avverkat sin pryoperiod och lärt sig att det blåser där uppe.

Flashback från andra tårar.

Lär inte hoppa av…..