Om det stora kriget, disciplineringens misslyckande.

Såg ikväll det 7e sjunde avsnittet av den utmärkta serien om första världskriget som går på SVT. Det är uppenbart att vid 100 år så har känslor svalnat, efterkloka besserwissers dött och regeringar samt media som tagit ställning försvunnit. Resultatet av de försvunna auktoriteterna är att de verkligt inblandades röster kan få träda fram.

Det som slår mig främst av allt är hur regimer och media i samverkan önskade skapa  bilder av hur kriget gick till, hur viktigt det var och hur väsentligt det var att straffa de som inte tog sin plats i maskineriet. Disciplinstraff och arkebuseringar praktiserades för att piska in lydnad hos soldater och civilbefolkning och de regimtrogna medierna stödde aktivt dessa metoder. Precis som alltid kunde man till en viss gräns tvinga individer till lydnad med piska men till slut kommer punkten då inte ens samverkan av straff och propaganda hjälper då de drabbade inte längre ser något att förlora.

När jag såg franska soldater som fick permissioner indragna, protester belönade med disciplinstraff och av krigströtthet orsakade kollapser botas med en arkebusering och motiveras i pressen funderade jag på vår egen tid.

Minns ni Alliansens arbetslinje, de som inte jobbade skulle utsättas för allt sämre förhållanden för att disciplineras ut i arbete, de arbetsskadade och sjuka sågs som några som efter begränsad tid omedelbart skulle ut i produktionen eller sättas utan försörjning allt påhejat i media av Hanne Kjöller, protesterande hånade av Erik Helmersson, fakta förvrängas av Susanna Birgersson, enkla slutsatser akademiseras av Lars Calmfors och allt förklarat med som naturligt och oundvikligt eftersom det sägs av DN av Peter Wolodarski.

Men vi minns att en Halv sanning också är en lögn.

Efterklokhetens skamlöshet, medieälskling.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hur man skapar nyheter av nödtvång

I följden av den stora skogsbranden som fått våra medier att gå spinn och sätta in resurser som kräver en ny uppdatering var 37 sekund för att motivera kostnaden har de självutnämnda och medieutsedda experterna fått härja fritt. Det har varit den bittre militären som sett möjligheten att få ner resurser till sitt revir, lite biffiga helikoptrar skulle sitta fint och allra helst med dubbla rotorer som ”förr”.

Tidigare förbigångna ”experter” ylar i högan sky att om de fått bestämma hade minsann både brandsläckande flygplan och beredskapspoliser funnits i varenda buske. Ja egentligen hade det ju aldrig brunnit överhuvudtaget om de fått bestämma känns det som.

Sanningen är som vanligt när något stort händer att spalter skall fyllas, sändningstid förbrukas och då är såväl en sur gubbe i skogen som minsann vet bäst som en till vardags ointressant ”expert” välkommen. Ja vi får till och med se en tvreporter beklaga sig över hur röken sticker i hals och ögon när han kör reportagebilen, MED ÖPPEN SIDORUTA, tips till journos är att hissa upp fönstren och sätta ventilationen på återcirkuering. Denna kakafoni av dåligt journalistiskt hantverk är en plåga att matas med, vi kanske inte skall vara förvånade över att vissa inte stod ut med media och missade evakuerings uppmaningarna och blev en ”nyhet” när de fick fly hals över huvud.

Vi har sett det förut, människorna som oavsett vad som skett vet bättre och utan problem hittar en ny åsikt när situationen förändras. Här i Eskilstuna hade vi horderna som kritiserade bygget av järnvägen till Stockholm, det var ”orelistiskt”, ingen skulle vilja pendla och det var alldeles för dyrt. Exakt samma pinsamma kappvändare ställde sig när banan blev klar upp och klagade på att det inte byggdes dubbelspår på en gång. Dessa människor var väl sedda i media, både med första och andra åsikten. Media, skaparen av det klimat som gör sunda beslut svåra att driva igenom genom att älska de eviga ”jag vet bättre” än de som fick bestämma.

En skam är det, en skam för ett samhälle som har behov av att fatta underbyggda beslut inte beslut som kan lotsas förbi en minoritet högljutt uppblåst i konfliktälskande medier. Medier som däremot smeker enskilda individer som förstör för samhället med lenaste röst.

DN SvD AB EXP Lokalblaskan