Detta bildspel kräver JavaScript.
Peter Wolodarski gör idag ett stort nummer av skillnaden mellan SvD och DN. DN skickar brev till Premiärminister Cameron och ondgör sig över påhopp på pressfriheten samtidigt som SvD publicerar en text om The Guardians ”Informationsjihad”. ”Jihad” är ett ord som skall dra tankarna till extrem fundamentalistisk islamism, ett osmakligt sätt att smeta in en motpart med idéer som denne inte infattar. SvD texten är full med dumheter förvisso; ”Storbritannien, USA och Sverige är engagerade i en kamp mot terrorismen – en kamp som vi håller på att vinna tack vare våra säkerhetstjänsters flit och skicklighet.”
Intressant blir det när vi också tar en titt av Wolodarskis, av DN, så omhuldade söndagskrönika. En krönika som eventuellt slås av Carl Bildt när det gäller att skapa en arena för sin egen förträfflighet men det är hårfint dem emellan.
Wolodarski jobbar också hårt med ett ord som skall fånga vår avsky, om än mer subtilt, nämligen kemiska stridsmedel. Däremot är Wolodarski allt annat än subtil när exempel på giftgasers användning skall klistras fast vid ”de andra”. Wolodarski undviker noggrant att låta oss veta att förutom mot kurder så brukade Irak samtidigt stridsgaser i ett anfallskrig mot Iran. Ett bruk som vi som inte är ”de andra” ganska stillsamt accepterade eftersom de som fick ta smällen ändå var, se ovan, ”jihad” typerna.
Till saken hör också att DN rätt länge struntade fullständigt i kurderna, så länge Turkiet och en Shah av Iran var de som slaktade flest kurder. Såväl Turkiet och Iran var ju på den tiden definitivt inte ”de andra” vilket numera i Wolodarskis värld är fullständigt förändrat. Inte för att Iran blivit bättre eller sämre, utan för att fel sort står för tortyren och slaktandet, nämnligen ”de andra”. I Turkiets fall inte för att de blivit bättre eller sämre utan för att den nuvarande, dock folkvalde, auktoritäre ledaren inte håller på Wolodarskis kompisar utan invändningar numera.
Visst, det är trevligt att DN låtsas som att de är finare och mer ”demokratiska” än än SvD. Fast mer klädsamt vore att Wolodarski ärligt talade om att det är VEM och inte VAD som är det viktigaste för hans ställningstaganden.
Så sannerligen, nog har vi fritt från information i svensk press.