Paul Ronge ledde in mig i #Gräv13 och dess inre, till en paneldebatt där nyss nämnde Ronge förväntar sig ha lika stor chans som ”en snöboll i helvetet” att nyansera debatten på #Gräv13 och i mina ögon även grävarnas självbild.
För de som läser den här bloggen då och då är det ingen nyhet att jag anser att svensk journalistik i allmänhet mer handlar om att ”sätta dit” än att avslöja problem eller felaktigheter i samhället. Jag hävdar också ofta att den som vet något om en ”nyhet” väldigt fort noterar att verkligheten är oändligt mer nyanserad än det som en vinklande redaktion försöker förmedla.
Det som fick mig att reagera, precis som Paul Ronge, är det språkbruk som som #Gräv13 använder om de som försöker få ut sin verklighetsuppfattning och sina argument. När ett samlat mediaetablissemang talar om ”motattacker” känns det så otroligt världsfrånvänt. Jag rekommenderar er att ta en funderare vilka politiker i vår värld som brukar kalla motargument och kritik för ord besläktade för med attacker ? Ett litet tips, det är inte precis de politiker som hyllar frihet, jämlikhet och broderskap eller en fri opinionsbildning.
När de som kallar sig granskare och ständigt talar sig varma för yttrandefrihet och demokratiska ideal börjar tala om de som invänder som ”attacker” och ser andras försök att få fram sin verklighetsuppfattning som ett problem kanske det är läge att ta tio steg tillbaka i tanken och fundera på hur man ser på världen och allas yttrandefrihet.
Slutar här innan jag blir arg och skriver något riktigt dumt och avslutar med ännu en liknelse mellan tidigare nämnda politiker och grävarna, de anser båda att det givetvis måste knäckas ägg för att göra omelett. Vad äggen tycker och känner är föga intressant i kampen mot de stora målen.