RUTande sossar.

En kär käpphäst hos mig är hycklare, en skylt som media gärna hänger på Socialdemokrater som betalar lika lite för hushållstjänster som de höginkomsttagare i 08-området som tjänsten skapades för. Kort sagt, är man med i ett parti som anser att allt arbete är av värde och vill ha golvet torkat får man betala vad det kostar får man inte nyttja RUT. Fine…

I analogi med detta måste jag bara berätta om den fina invigningen av Statt i Eskilstuna på fredagskvällen. Något som besöktes av vad som kallades för ”specialinbjudna dignitärer” av Eskilstuna Kuriren, jag får väl tacka för epitetet jag har kallat er en hel del genom åren.

Till min förvåning så såg jag att såväl Jari Puustinen, Niklas Frykman och kompani dök upp på festen trots sitt motstånd mot stattavtalet som möjliggjorde bygget. Trist att se individer som gärna glider med på räkmackor men inte har råg i ryggen att stå upp mot lockelsen att försöka ta billiga opinionspoäng. Om sällskapet haft lite anständighet i kroppen hade de, som vänstern brukar göra, arrangerat en alternativ fest med sina kompisar på något av de andra hotellen.

Till de ”specialinbjudna dignitärer” som jag såg kan också fogas PeO Wärring, Eskilstuna Kurirens chefredaktör som jag utgår från begärde en räkning på kalaset för att undgå misstanke om att låta sig påverkas i sin mediala verksamhet.

Sälja konserverad gröt.

Att allt går att sälja med mördande reklam, till och med konserverad gröt, är en kär gammal sanning bekräftad av plastkorvar i livsmedelshyllorna. Jag är själv än mer konfunderad över att man är villig att betala 75 spänn för pannkakor till lunch…

Hur som helst så finns det något som är ännu bättre än reklam, det är en artikel i en dagstidning. I morse irriterade jag mig på Twitter över det här exemplet på textreklam i DN Söndag och konstaterade att mitt  behov av pressfriheten känns allt mindre.

Efter en stund när irritationen lagt sig insåg jag att det var rätt larvigt av mig att sila mygg och svälja kameler med tanke på att både Eskilstuna Kuriren och DN på ledarplats haft texter som troligtvis fick de privata apotekernas reklambyråer att gråta av pur tacksamhet. Inte ett ord om de höjda priset på förskriven medicin för att locka hit storkoncernerna, inte ett ord om stängda apotek utanför tätort. Kort sagt en hyllning till en inneffektivisering av apoteksväsendet, om än med fler apotek inom krypavstånd för innerstadsboende ledarskribenter. Ledarskribenterna anser att vi alla som anser att apoteket var bättre förr inte förstår att en ny fin förpackning är värt en slant extra. Får mig att fundera på att kinesiska kulturrevolutionen var ett misslyckande men idén att slänga ut värdsfrånvända tänkare ut på landsbyggden och vidga deras vyer här känns lockande.

Sellouts, ledarskribenter, med grundlagsskydd som får mig att undra om deras jargong på redaktionen låter som i Ryan Airs direktionsrum, byt ut resenärer mot apotekskunder. Som bekant vill konkurrenterna begränsa Apoteket ABs marknadsandel eftersom vi konsumenter föredrar det inköpsstället. Vi är ju inte förståndiga som ledarskribenterna…