En chefredaktör på en svensk tidning har plagierat andra skribenter, vad det ser ut är det något som satts i system. ”Satts i system” är något som gärna häftas fast vid någon som pressen sett gjort något mer än en gång, ”satts i system” satt i relation till ”engångsföreteelse” är som skillnaden mellan dråp och massmördare i media. Relationen mellan ”engångs” och ”satt i system” verkar dock enbart gälla om det är individer med annan arbetsgivare än tidningshus som är inblandade. Kort sagt, var är drevet ? Var är de synkroniserade salvorna från nyhets och ledarredaktioner som så glatt dyker upp när andra yrkeskategorier tar genvägar ?
När det här beteendet mot en kollega praktiseras inom andra yrkesgrupper brukar det benämnas ”kårmentalitet” i pressen. ”Kårmentalitet” är väldigt fult, det gör att inte lagen och pressen kan göra sitt jobb. ”Kårmentalitet” är ett hot mot samhället och folks förtroende för samhället. Kort sagt ”Kårmentalitet” är något vidrigt i pressens värld, i alla fall om andra än anställda i tidningshus ägnar sig åt det.
Visst är det fint att vissa grupper i vårt samhälle har en särskild lagstiftning som skyddar dem, de har nämligen en sådan integritet och moralisk resning att de aldrig skulle förfalla åt kåranda. Den gruppen är ofta anställd i tidningshus.
Nog skrivet ? Ja om pressen får bestämma så stannar det nog vid TT-telegrammet om ”Time-Out”. Egentligen är det oerhört skönt att veta var man har dem, de där, de som har tusentals läsare och så gärna vill ha kvar dem att de tiger om smutsen i den egna byken.