Inför OS finns det så många medaljer, särskilt i sportjournalisternas fantasi. I drömmen ser de sig göra segerintervjuver och sola sig i glansen från en guldmedalj, det är lite grann som om just de har bidragit till medaljen. Det är antagligen därför de blir så oerhört obehagligt oförlåtande när när någon inte levererar den önskade glansen. Någon har stulit ett av deras ögonblick i rampljuset. Det här är ett glänsande exempel på bitterhet öst på någon i obehaglig ton. Tror inte jag har sett sån anklagande besvikelse sen Esk i DN sågade Klüft för att hon valde den väg hon ville och stal flera guldmedaljer från Esk.
Man mår illa… här nedan lite tidigare exempel på sportjournalistik av ”mästerskapskvalitet”
01/08Näthatet
07/09Dn Söndag läxar upp DN Sporten.
23/08Eunucken i Haremet har talat.
16/08Carolina Klüft
PeoWagstrom's Weblog 