Dagen efter hemkomsten.

Rejält ont i halsen men fylld av längtan tills nästa gång kom jag hem från 10 dagars mässjobb igår. Roligt, slitsamt och otroligt givande med alla dessa möten från nord till syd och öst till väst. Den här gången lyckades jag nog rätt väl med att täcka in de flest yttre ändarna av kompassen, Island i Norr, Sydafrika och Argentina i söder, amerikaner från väst och japaner från öst samt en väldig massa där emellan. Likheten människor emellan blir stor när man talar i samma ämne, en tryckpress struntar i om du har kostym, kaftan, huckle eller slöja den gör sitt jobb och fyller alla människors behov av kommunikation.

Den här gången var det uppenbar att vi blivit någon man räknar med, vår stora granne byggde en mur för att slippa se oss; A team so good that it needs a wall to shut us out.

Det där med klarspråk och bilsex.

Det där med krönikörer i tidningarna kan bli lite knepigt, i synnerhet när de både skall var journalister och krönikörer.

Lasse Swärd brukar bete sig lite märkligt då han är mer för klarspråk som krönikör än som journalist. När krönikor skall skrivas, i synnerhet vad gäller elbilar, skall det problematiseras och elbilen sättas i relation till andra biltyper samt avkrävs även ansvar för indirekta effekter av sin existens.

I samma tidning som elbilskrönikan skrivs ”testas” dels en Porschemodell och en ”sportig” Mercedes med nedfällbart tak. Porschen har ”självklart” varvräknaren i centrum och stoppat undan hastighetsmätaren till vänster. Ett antal dagar tidigare förkommer samma skribent i DN och talar om behovet av nolltolerans mot hastighetsöverträdelser. Den ”självklara” prioriteringen av varvräknaren i Porsche har ingen betydelse som signal tror skribenten ? Hur var det där med elbilar som avkrävs ansvar för sekundära effekter, det gäller inte leksaksbilar ?

I den sportiga Mercedesen går skribenten i spinn över en analog klocka som får honom att falla för bilen.

Att såväl Porschen som Mercedesen sett till funktionen bil, dvs transportredskap som alternativ till andra transportmedel, är riktigt usla med ont om utrymme för såväl packning som folk är givetvis inget som bekymrar skribenterna. Jag antar att annonsförsäljning går mycket bra i just den här delen av DNs samlade bilagemix.

Seriöst, mycket seriöst… Jag tror till och med att den här publikationen har en mer realistisk syn på bilen.

Om Gud existerade.

Just hemkommen från Düsseldorf får jag veta att Marie Hillblom satt munkavle på Folketmedarbetare, av omtanke om varumärket. Så om det var någon som trodde att meddelarfriheten inte behövs i privat sektor, titta på Eskilstuna Kuriren AB. Nu är det så att det finns alltid ett val hur man vill presentera verkligheten, nyhetsmedia har alltid haft svårt att inse att de skall utsättas för samma granskning som andra i samhället. Kanske vi skulle lägga ner tidningar oftare och få ett lite mer självkritiskt klimat på redaktionerna ? Eventuellt skulle jag finna ett nöje i tidningsläsandet istället för en pliktskyldig granskning för att påpeka de värsta dumheterna. Dagens framsida på Folket är tex rubriksatt så att verkligheten inte beskrivs korrekt, det är inte alls å-festen som nekas någonting utan en specifik krögare.

Tills dess konstaterar jag att om det fanns en allsmäktig Gud skulle rätt många redaktörer få munkavle, av omsorg för mänskligheten som varumärke.

Detta bildspel kräver JavaScript.