I media hyllar man sig ofta med att påstå att man behandlar alla lika, alla granskas och bedöms utifrån samma kriterier. Sällan eller aldrig avslöjas sen här mytens falskhet så mycket som hos landets motorskribenter, DN i detta fall.
När desa skribenter skriver om fordon generellt finns det sällan något som så obarmhärtigt gör en bil misslyckad som när en liten behändig bil inte har samma krocksäkerhet som en 2,5 tons fläskig BMW. Det talas ibland om att dessa ”dödsfällor” måste bort från vägarna. Fine, tyck det men var då konsekventa, en cabriolet är sämre än en täckt bil tex. En Mazda Miata är sämre än en Toyoya Aygo trots likheten i storlek. Jag vet att jag drömmer, skribentens lön kommer från annonsörerna… och ju mer onödig materia du säljer till kunden desto mer får du över till annonser.
Priset tar dock lördagens inlägg om motorcyklar, som det enligt skribenten behövs fler av. Skribenten framför samma skäl som man kan ha för att byta ut alla stora bilar mot små men vad det gäller motorcyklar talas inte ett ord om krocksäkerhet. Vi kan lämna därhän att MC drabbas av fler olyckor än bilar och konstatera att även om det var ett 1-1 förhållande i olyckor skulle MC folket ändå oftare drabbas av svåra skador. Wallner förbigår just detta, han är ju själv en frusen MC-förare.
Det kanske finns skäl att fundera över vilka som skall skriva på motorsidorna, motorintresserade i industrins ledband eller vanliga bilister vars främsta intresse är ett fungerande fordon som inte skitar ner eller kostar mer än nödvändigt.
Som sagt, släng ut hycklarna. Särskilt de som påstår att motorcykelns problem är ett PR-underläge, då är man såväl blind som döv för verkligheten. Ända sen Easy Rider finns det ett romantiskt skimmer över dessa vägens riddare, riddare är som bekant något vi övergett i samhället i övrigt.