Om att behandla alla lika…

I media hyllar man sig ofta med att påstå att man behandlar alla lika, alla granskas och bedöms utifrån samma kriterier. Sällan eller aldrig avslöjas sen här mytens falskhet så mycket som hos landets motorskribenter, DN i detta fall.

När desa skribenter skriver om fordon generellt finns det sällan något som så obarmhärtigt gör en bil misslyckad som när en liten behändig bil inte har samma krocksäkerhet som en 2,5 tons fläskig BMW. Det talas ibland om att dessa ”dödsfällor” måste bort från vägarna. Fine, tyck det men var då konsekventa, en cabriolet är sämre än en täckt bil tex. En Mazda Miata är sämre än en Toyoya Aygo trots likheten i storlek. Jag vet att jag drömmer, skribentens lön kommer från annonsörerna… och ju mer onödig materia du säljer till kunden desto mer får du över till annonser.

Priset tar dock lördagens inlägg om motorcyklar, som det enligt skribenten behövs fler av. Skribenten framför samma skäl som man kan ha för att byta ut alla stora bilar mot små men vad det gäller motorcyklar talas inte ett ord om krocksäkerhet. Vi kan lämna därhän att MC drabbas av fler olyckor än bilar och konstatera att även om det var ett 1-1 förhållande i olyckor skulle MC folket ändå oftare drabbas av svåra skador. Wallner förbigår just detta, han är ju själv en frusen MC-förare.

Det kanske finns skäl att fundera över vilka som skall skriva på motorsidorna, motorintresserade i industrins ledband eller vanliga bilister vars främsta intresse är ett fungerande fordon som inte skitar ner eller kostar mer än nödvändigt.

Som sagt, släng ut hycklarna. Särskilt de som påstår att motorcykelns problem är ett PR-underläge, då är man såväl blind som döv för verkligheten. Ända sen Easy Rider finns det ett romantiskt skimmer över dessa vägens riddare, riddare är som bekant något vi övergett i samhället i övrigt.

En andra chans.

Hanne Kjöller skriver i DN om att vi måste ge människor en andra chans. Jag har länge föreslagit att DNs ledarredaktion skall ge människor ens en första chans, de har länge hyllat Anders Borgs arbetslinje som ger så många fler möjligheter att anställa människor. Jag har dock inte på DNs lönelista hittat någon på ledarredaktionen som kan tänkas vara en utförsäkrad med obotlig sjukdom, än. Jag förstår dock på Hanne Kjöller att man nu tänker ändra sin linje. Kanske går DN på systertidningen Expressens linje och anställer en ex-kriminell reporter och ger honom högsta lön, det känns nästan som om domen är skälet till uppskattningen av dataintrångsvensson.

Eftersom Hanne själv tar upp ”Arbogamördaren” som exempel och talar om vad hon inte skall göra kan jag tala om vad hon kan göra, skriva om relationsfrågor på familjesidorna. Ja Arbogamördaren kan kanske få högre lön än ledarskribenterna, kompetens och erfarenhet skall ju värderas högt. DNs ledarredaktion har ju ofta skällt på andra som fått jobb för sina åsikters skull, nu finns chansen att gå före med gott exempel. Ut med ideologer som Kjöller och Wolodarski och in med människor som upplevt politiken de hyllat.

Go DN, ni får idén grais av mig….

Snart ersatta av expertpanel ?

Rebekah Brooks

Rebekah Brooks är visst sur över att hon skall utsättas för rättsväsendets granskning. Ironiskt, vore det inte för henne och annat mediefolks oförmåga att skilja på skuld och misstanke i nyhetsrapporteringen så vore det inget problem alls för henne.

Svinhugg går igen… men oavsett resultat så klarar hon sig nog fint, Expressen kanske vill ge henne ännu mer betalt än vad de ger sin ex-kriminelle reporter dataintrångssnubben. Vad hetar han, Svensson någonting och är bäst betald eller något ?

Dagen efter hemkomsten.

Rejält ont i halsen men fylld av längtan tills nästa gång kom jag hem från 10 dagars mässjobb igår. Roligt, slitsamt och otroligt givande med alla dessa möten från nord till syd och öst till väst. Den här gången lyckades jag nog rätt väl med att täcka in de flest yttre ändarna av kompassen, Island i Norr, Sydafrika och Argentina i söder, amerikaner från väst och japaner från öst samt en väldig massa där emellan. Likheten människor emellan blir stor när man talar i samma ämne, en tryckpress struntar i om du har kostym, kaftan, huckle eller slöja den gör sitt jobb och fyller alla människors behov av kommunikation.

Den här gången var det uppenbar att vi blivit någon man räknar med, vår stora granne byggde en mur för att slippa se oss; A team so good that it needs a wall to shut us out.

Det där med klarspråk och bilsex.

Det där med krönikörer i tidningarna kan bli lite knepigt, i synnerhet när de både skall var journalister och krönikörer.

Lasse Swärd brukar bete sig lite märkligt då han är mer för klarspråk som krönikör än som journalist. När krönikor skall skrivas, i synnerhet vad gäller elbilar, skall det problematiseras och elbilen sättas i relation till andra biltyper samt avkrävs även ansvar för indirekta effekter av sin existens.

I samma tidning som elbilskrönikan skrivs ”testas” dels en Porschemodell och en ”sportig” Mercedes med nedfällbart tak. Porschen har ”självklart” varvräknaren i centrum och stoppat undan hastighetsmätaren till vänster. Ett antal dagar tidigare förkommer samma skribent i DN och talar om behovet av nolltolerans mot hastighetsöverträdelser. Den ”självklara” prioriteringen av varvräknaren i Porsche har ingen betydelse som signal tror skribenten ? Hur var det där med elbilar som avkrävs ansvar för sekundära effekter, det gäller inte leksaksbilar ?

I den sportiga Mercedesen går skribenten i spinn över en analog klocka som får honom att falla för bilen.

Att såväl Porschen som Mercedesen sett till funktionen bil, dvs transportredskap som alternativ till andra transportmedel, är riktigt usla med ont om utrymme för såväl packning som folk är givetvis inget som bekymrar skribenterna. Jag antar att annonsförsäljning går mycket bra i just den här delen av DNs samlade bilagemix.

Seriöst, mycket seriöst… Jag tror till och med att den här publikationen har en mer realistisk syn på bilen.

Om Gud existerade.

Just hemkommen från Düsseldorf får jag veta att Marie Hillblom satt munkavle på Folketmedarbetare, av omtanke om varumärket. Så om det var någon som trodde att meddelarfriheten inte behövs i privat sektor, titta på Eskilstuna Kuriren AB. Nu är det så att det finns alltid ett val hur man vill presentera verkligheten, nyhetsmedia har alltid haft svårt att inse att de skall utsättas för samma granskning som andra i samhället. Kanske vi skulle lägga ner tidningar oftare och få ett lite mer självkritiskt klimat på redaktionerna ? Eventuellt skulle jag finna ett nöje i tidningsläsandet istället för en pliktskyldig granskning för att påpeka de värsta dumheterna. Dagens framsida på Folket är tex rubriksatt så att verkligheten inte beskrivs korrekt, det är inte alls å-festen som nekas någonting utan en specifik krögare.

Tills dess konstaterar jag att om det fanns en allsmäktig Gud skulle rätt många redaktörer få munkavle, av omsorg för mänskligheten som varumärke.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vad pysslar jag med nu när jag inte bloggar…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kommunister och Nazister.

Sett från tysk horisont är det grekiska valresultatet en riktig rysare men jag antar att ett stort antal svenska representanter inom borgerligheten är nöjda. De ha under en lång tid stridit för att kommunism och nazism skall likställas som två jämlikt onda ting. De torde jubla åt det nazistiska parti som nu ser till att det grekiska parlamentet är mer jämlikt. Så nu väntar jag på att läsa DNs ledarsida när jag kommer hem och se hur Wolodarskis domän forsätter sin kamp med att hävda att grekiska motståndskämpar bör acceptera närvaron av de som en gång placerade svastikan på den grekiska antika demokratins symboler.

Att klappa sig själv på ryggen…

 

Redaktörens lag; Varje diskussion om publicistik slutar i ett högstämt försvar av pressens rätt att vara domare, åklagare och försvarsadvokat utan inblandning samt befriad från annat än självkontroll. Gärna med hänvisning till anonyma källor.

Märkligheter i Förbundsrepubliken.

Upptäckte en icke iskruvad lampa i hotellrummets bekvämlighetsinrättning. Har numera en bordellstämning där inne, eller hade eftersom jag inte stod ut att se mig själv i spegeln i ett rödrosa sken.