mitt liv som föreläsare

Mellan 1997 och 2007 hade jag ett årligt hedersuppdrag, som jag själv ser det, som föreläsare på Mälardalens Högskola. Jag skulle ”komma in från verkligheten” och ge lite praktiska tips till ett 40-tal studerande. Dessa studerande skulle i en framtid anlita min bransch för att rent praktiskt mångfaldiga och sprida sitt arbete. Jag ser det ungefär som att de liksom journalister skulle producera innehåll som sedan mångfaldigas och sprids som innehåll i diverse medier.

Varje år var det samma visa, alla studenterna satsade på sin bransch ”pulitzer price” utan att ha tagit till sig det grundläggande hantverket. Det hantverk som innebär att på enklast möjliga vis leverera, istället för att rakt och enkelt ”berätta” så överarbetas det med oväsentliga detaljer som skymmer fakta. När jag bad dem leverera den enkla produkten som 90% av all produktion är och skall bestå av visste det inte ens hur de skulle göra.

Vad vill jag säga ? Lär er att berätta vad som hänt, skippa spekulationerna och jakten på scoopen vi som media konsumenter är glada om det någon gång stämmer det vi läser när det berör något vi känner till. Hur skall jag kunna lita på den som inte ens kan leverera ett citat med rätt innehåll ? Försök också någon gång berätta vad som hänt istället för att spekulera i vad som kanske skall ske.

Jobba tills du dör eller åtminstone till 75.

Jag har inte så mycket att säga i frågan mer än att det verkar rimligare om ungdomar får jobb, kanske dax för ett uppsving i landsbrukssektorn med mer manuelt arbete och ett rimligare pris, högre, på mat och dessutom rimligare pris, lägre, på boende när trycket på bostadsmaknaden sjunker.

I vilket fall har hemligamorsan skrivit den mest avslappnade texten i ämnet utan en massa övertoner.

Regional 17428, Estação de Briançon, 2011.07.24 (Photo credit: nmorao)

Undvika arrogansen

Lena Andersson är klok igen, levererar lite dåligt samvete och uppmuntran på samma gång.

Måste komma ihåg att inte vara så arrogant självsäker bara för att jag vet att jag är på den goda sidan. Jag är ju så bra på att se arrogansen hos andra, vända blicken inåt.

Annars är det här det som gläder mig mest att det uttalas.”En allmosa skulle inte få den konservativa att känna sig god om ojämlikhet inte vore principiellt stötande.” Vi måste inse att välgörenhet ges med lika delar egennytta som medkänsla och ofta utan tanke på om den är konstruktiv eller inte. Den årliga debatten om att härbärget i Eskilstuna stänger på sommaren är snart här och som vanligt utan att de som skriker högst vet varför det stänger. Tidningarnas reportage om avlidna missbrukare toppas sällan med de som utnyttjades utan hänsyn utan av de som anser att alla andra, läs kommunen, gjorde för lite.

Vi må ha indignationsprivilegiet men kunskap skadar inte och den hittar man inte i media eller hos de som skänker, den finns hos de av tystnadsplikt hindrade som närvarar i misären varje dag och natt.

Man skall vara snäll, men inte dum. Det var det Folkpartiet aldrig förstod och blev elaka istället och fick Björklund.

Image via Wikipedia

Till Björklunds försvar!

Nu tror ni antagligen jag blivit tokig, ingen vettig människa kan ta skolministern i försvar. Jag tänker dock inte ta Björklunds politik i försvar bara klandra DNs och i förlängningen medias skadeskjutning av politiken.

Björklund, skolministern som uppfyllde önskningarna från en pedagogiskt förstockad ledarsida i DN om läxor, ordning och reda, straff och lärarlegitimationer skall ändå bannas. Nu när ledarsidan fått all bakåtsträvande uppsträckning av skolväsendet den önskat är det ändå inte bra. Går då ledarsidan till sig själv och rannsakar sina uttalanden och önskningar ? Icke, återigen skall politiken klä skott och ledarsidan framställer det som att det fattade varenda en utom politikerna och skolfolket hur det skulle vara.

Jag önskar faktiskt Björklund en riktigt hög, och snar, politikerpension. DNs ledarredaktion däremot får gå om två år i varje klass, börja i fyran jag tror att de eventuellt klarar klass tres nivå.

Det skall vara fan att vara politiker i det här landet.

Image via Wikipedia

Hanne Kjöller och forskningsföraktet

Hanne Kjöller är uppenbarligen en sådan person som ogillar grundforskning, helst skall man veta vad man upptäcker innan man upptäcker det ?

ohederligheten exponerad

Den lockande introduktionen.

När man klickar på den står det så här.

Helt plötsligt dök ett frågetecken upp. Jag hatar verkligen den här ohederligheten… eller skall vi kalla den arbetsmetoden. Man kan inte ha tilltro till de här institutionerna. Inte med tanke på vad de skulle blåsa på om någon annan betedde sig så. Hycklare.

 

Förakt.

dyrkans faror

Image via Wikipedia

”Den amerikanska författningen är den äldsta i världen och vördas som en religiös urkund.”

Ännu en angelägen text på kultursidorna som borde stått på svenska ledarsidor om svenska ledarsidor vore annat än kontraktsstyrda åsiktsmegafoner. Det är detta politik handlar om, balansen mellan individuell frihet och äganderätt och samhällets behov att ta beslut som gör att samhället fungerar. Just nu levererar alltför många ledarsidor pamflett efter pamflett som hyllar rätten att blockera samhällets försök att ge service åt alla medborgare. Pamfletter som inte grundar sig på en utvärdering av nytta utan enbart på ett ideologi som säger att det är bättre om något är vanskött i privat regi än i offentlig regi. Ja det är faktiskt viktigare att det är i privat regi än att det är bra eller effektivt, det viktiga är att samhället inte har kontroll. Alternativt levererar man beskrivningar från den mest missnöjda tiondelen av brukare och tar det som en insikt att allt är fel.

Sverige är på väg åt det amerikanska hållet, Stockholm är till stor del redan där. Grattis, de senaste 50-60 årens framsteg kastas bort för en nästan religiös princip. Det är synd om våra barn som får bygga upp allt igen.

sluta, snälla…

Jag blir så deprimerad av den här föraktfulla inställningen DNs ledarredaktion visar läsarna.

Ryssland talar om ”dialog” mellan regim och opposition, mellan mördare och offer. Men Kreml är inte intresserat av att skydda människor, utan av att skydda Assadregimen så att den kan fortsätta skjuta av sin befolkning.

Vi kan byta ut, Ryssland mot USA/NATO/UK och Assad mot valfri diktator som ”är på vår sida” så skulle saken inte ens komma upp i säkerhetsrådet. Var konsekventa, skriv inte alls eller behandla även ”våra vänners” hyckleri som ni behandlar våra ”fienders”.

Pravda fanns i Sovjet, i Sverige har vi borgerliga ledarskribenter. Tur Banksy finns…

Wolo wolo wolo wovo..

I vanlig ordning får Wolodarski breda ut sig på sitt alldeles egna utrymme i DN på söndagen, jag hoppas han inser hur privilegierad han är.

Idag så rasar, för att använda tidningspråk, Wolodarski mot sightseeing i Solsidan. Han anser att en resa med buss igenom ett välbeställt område i Stockholm för att visa på skillnaderna i samhället är uppviglande. Jag är inte förvånad, Wolodarski använder samma metod som syriens Assad försöker sig på, undvik huvudfrågan och tala om något annat. Assad skyller ett folkligt missnöje på ”utländska krafter”, Wolodarski skyller samhällets sönderslitande inte på samhällets struktur utan på de som visar upp klyftorna. Det ”klasshat” som Wolodarski talar om uppstår inte av ett ”bussevent” det uppstår när klyftor blir stora. Fast en text om DNs källor kunde vara på plats kanske, apropå att sprida oro.

Image via Wikipedia