Sokratisk kvalitet.

Det är inte ofta det sker men ibland så sker det och jag blir lycklig. Lena Andersson har producerat en text av sant Sokratisk kvalitet, självkritisk, analytisk, allmängiltig och solklar med bara en enda brist och det är att vi tyvärr inte orkar leva upp till den.

Ständigt ser jag hos mig själv och andra denna oförmåga att se den gränslösa inkonsekvensen i vårt agerande och tyckande. Senaste dagarna har jag sett religions och vidskepelse kritiker som trätt fram som rojalister. Inte fånigare än att jag trots min djupt rotade åsikt att ingen är oersättlig ändå har människor som jag anser var oslagbara.

Det viktiga är dock att inse att jag och andra är ofullkomliga men att det finns ett ideal att sträva efter. De som förtjänar kritik är de som anser sig kunna leverera ”sanningen” och inte ens klarar av att behandla alla utifrån samma regelverk. Jag anser fortfarande att Lena Andersson har hamnat i dåligt sällskap på ledarsidan, det finns en plats i bättre omgivningar för henne i DN.