oumbärlig resurs ?

Regelbrytare, en doer.

Studerade min kalender för nästa vecka.

Måndag; Två adresser i Uppsala och en demo i Solna att hinna med, kommer bli svettigt.
Tisdag; Demo i Solna, eftermiddagen eventuellt runt Norra Bantorget.
Onsdag; Utbilda vid Medborgarplatsen, samt hinna med en distansuppkopplin mot kund.
Torsdag; Heldag på söder i Stockholm, utbildning hos kund. Potentiell adrenalinhöjare där.
Fredag; Dax att försöka minnas vad jag lärde mig på en kurs och praktisera det i praktiken.

När jag började förra veckan fanns två punkter i kalendern, minst två av de nya händelserna kan kategoriseras som ”panik” då någon inte har tänkt efter innan och en som ”oj, kan människor bli sjuka vi måste visst lära ut det här till någon mer än en person”.

Det är trevligt att vara oumbärlig, skulle dock kännas bättre om människor kunde inse att jag inte kan allt. Jag ser bara till att utvärdera, lära mig, åtgärda och se till att kunden blir nöjd och skiter i policies och andra saker som journalister gillar att sätta åt oss doers för att vi inte följer. Något som faktiskt vem som helst klarar. Ja, möjligtvis inte ledarskribenter då…

Om privat företagsamhet granskades på samma sätt som offentlig verksamhet av journalister i Sverige skulle vi inte ha några företag. Alla företagare skulle vara upptagna av att försvara sig mot diverse anklagelser om att försöka få saker att fungera istället för att följa policies.