Ständigt denna sammanblandning av yrkesmässig roll och enskilda människors yttrandefrihet. Pressfrihet är inte yttrandefrihet för mig, inte heller för de som saknar företrädare i presskorridorerna. Ibland skriver man en text för att förhärliga sig själv, ibland använder man en bild.
Ännu en arbetsvecka till ända, fortfarande i ensamhet utan min älskade hustru. Nu har vi gjort många veckor när vi sover alldeles för mycket på olika håll. Nu är hon på fest men nästa vecka kan det kanske bli så att det bara är en natt isär. Kors i taket….
Idag älskar vi Hanna Hellquist lika mycket som de borgerliga ledarsidorna, Timbro och tokliberalerna lär hata hennes text.
Och när man pratar med varandra så vågar man gå till facket, för då är man inte ensam.
Trevligt medkrönikörer som vill jobba för en bättre värld.
Den här är till er kvinnor som gör livet värt att anstränga sig för, jag står på era axlar och känner den friska luften där uppe. Tidigare skrivit om fler, även män.
PeoWagstrom's Weblog 