nyttan av mänskligheten

Image via Wikipedia

På sommar och semester brukar jag försök läsa lite mer och lite annat än resten av året, manualer är informativa men inte så spirituella och dagstidningen är ju alltsom oftast en besvikelse som måste slaktas här på bloggen. Knallade alltså iväg till tidningsaffären och köpte Forskning&Framsteg som jag minns som en betydligt intressantare tidning än alla de nya fenomenen på populärvetenskapshimlen. Kort sagt, i F&F får man ibland läsa om överraskningar som inte är mediala och artiklarna består inte nödvändigtvis till 3/4 av bilder.

Eftersom dagens badstund blev inställd fick jag börja läsa tidningen på kammarn i Hoo istället, jag är inte besviken. Jag har uppskattningsvis hunnit en tredjedel in i tidningen och än har ingen artikel varit för ointressant för att läsa, ett mycket gott betyg när det är jag som läser.

Tidningen inleddes med chefredaktörens försvar av fästingen och andra ”fullkomligt onyttiga varelser” som skarvar och andra missförstådda existenser. I vanlig ordning visar det sig att ”nyttan” hos olika varelser är något väldigt relativt. För skarven är skarven väldigt viktig, liksom för mängder av växter och kryp som annars aldrig skulle få chansen i skärgården. Skarven är möjligtvis onyttig om man anser att Saltkråkan är en dokumentär och att inget får avvika från den i skärgården.

Funderade lite på vad vi människor är bra för, förutom för oss själva då. Vi är bra för riset, vetet, kornet, havren och sojan som aldrig kunnat bre ut sig så mycket över världen utan oss. Sorry, glömde visst majsen och några dussin växter till och de lär inte ta upp mindre arealer framöver även om fler äter det utan att förädla dem i ett djur.

Kossor, grisar och fjäderfä är oss också stort tack skyldigt, de är antagligen från ett par hundra miljoner till någon miljard eller två fler än de kunnat klara av på egen hand. Visserligen har de fått offra frihet och avlats med inte helt lyckat resultat men på det stora hela är de lyckade vinnare i naturen.

Katterna har också vunnit på oss, de får dessutom fortfarande vara sig själva till stor del i motsats till hunden, en art som vi i Sverige misshandlar i fritt tillstånd,varg, och älskar i diverse clownvarianter som aldrig i livet skulle klara sig på egen hand lika bra som en katt.

På det stora hela så får vi nog hoppas på växterna, matdjuren och katterna när det skall röstas om vårt värde. Tror vi har ungefär lika stor chans som fästingen i kollektivet ekosystemet att vara poppis, skarven lär slå oss med hästlängder i popularitet.