
Image via Wikipedia
Jag hör till de som inte lyssnar på P1s lördagsintervju, anser att den i allmänhet är en rätt plågsam upplevelse. Idag gjorde jag ett undantag eftersom jag vet att Karl-Petter är en underhållande upplevelse och dessutom har den sällsynta förmågan att inse att bara för att en journalist ställer en fråga utifrån sin vinkling så innebär det inte att det är fakta.
Jag vet att Ramberg anses vara rätt duktig på att intervjuva och inte ”släpper taget”, och som alla andra kan jag tycka det är underhållande och kul när det är någon jag inte gillar som drabbas eller om det handlar om saker jag saknar kunskap om.
Nu handlar det dock om frågor som jag vet något om och då blir det ungefär lika pinsamt som en vanlig dag med tidningen när jag efter tionde sakfelet är redo att strypa hela journalistkåren i ren frustration. Eftersom medier läser den här texten bör jag väl tala om att jag skriver i metaforer, annars blir det väl som när landets alla högerextrimistiska analfabeter trodde jag ville döda Åkesson och lyckade tjata in mig i lokaltidningen.
Åter till intervjun. Ramberg anser uppenbarligen att allt som inte avhandlas på löpsedlar och av brödfödes skribener är ”hemlighetsmakeri”. Detta apropå arbetarrörelsens framvaskning av sina ledande representanter. Nu är det dock så att om man är med och engagerar sig i berörda organisationer så är det inte så hemligt, men för den på utsidan blir det ungefär så hemligt som den svenska demokratin om man inte är med och röstar, läser om det och engagerar sig i ämnet. Kallas representativ demokrati och förutsätter eget engagemang, och lika lite som en svensk regering förhandlar öppet i amerikansk press om diplomatin så avhandlar arbetarrörelsen sin demokratiska process i liberal press. Sen har ju vi, precis som alla andra golddiggers som tror att media är vägen till framgång och uttalar sig mer eller mindre tanklöst och sanningsenligt om våra inre processer.
Punkt två i intervjun där Ramberg trasslar in sig är när han försöker belägga arbetarrörelsen med ett ”misslyckande” är där talet kommer om mäns oskäligt höga löner. För att måla in Karl-Petter i hörnet hävdade Ramberg dels att det är facket som sätter lönerna, en ren lögn, det gör arbetsgivaren och det i synnerhet till de som har oskäligt mycket. Dessutom hävdade Ramberg att problemet är mellan de olika avtalsområdena, jo hej du Ramberg…. det är relativt sätt lika illa att vara manlig sjuksköterska som kvinnlig gentemot ingenjören. Det faktiska problemet, och det vet Ramberg, är att män inom samma avtalsområde har högre lön än sina kvinnliga kollegor. Dessutom faller de oskäligt höga lönerna när ett avtalsområde övergår från mans till kvinnodominerat.
Lördagsintervjun är nog bättre än det mesta men som vanligt är det bara kulturjournalistiken som är njutbar när man själv har kunskap i ämnet.
Bildvalet ? Passar bra för illustration på hur vi andra bör se på media om media får välja.