Det dåliga samvetet

Image via Wikipedia

Eftersom jag har kroniskt dåligt samvete för det jag borde hinna med men inte hinner med så skriver jag om det på bloggen, förhoppningsvis inser någon att jag inte slöar utan måste prioritera.

Jag kommer de närmaste månaderna att missa i stort set alla politiska aktiviteter som jag egentligen är vald eller anmäld till eftersom min arbetsplats sedan jag nominerades blivit två man kort, dvs jag skall vara 2,5 – 3 personer. Det har till följd inte bara att jag inte hinner läsa nämndhandligar och fullmäktigeinterpellationer utan också att jag aldrig hinner vara på min arbetsplats. Jag vet det låter märkligt…

De närmaste två veckora ser ut som så här, tisdag är det avfärd till Langenhagen för utbildning och återkomst till hemmet sent på torsdag. Fredag morgon reser jag till Linköping för att utbilda, tack och lov hemma igen samma kväll. Söndag kväll tar jag tåget mot Vårgårda för att utbilda där, hemma sent på måndag kväll. Tisdag utbildning i Stockholm hos kund och faktiskt en snabb sväng förbi kontoret. Onsdag reser jag till Åhus för att utbilda i en och en halv dag för att vara hemma igen på torsdag kväll. Fredagen har jag faktiskt ”bokat” för att vara på kontoret och utbilda mig själv lite… skall bli skönt. Sen är det faktiskt bara en vecka kvar innan semestern och där är det faktiskt bara två dagar inbokade, än så länge.

Sköt om er därute, hoppas ni har det lika kul som jag på jobbet och liksom jag har förstående hustru och barn.

Medierna i P1 och den högsta kasten

Lyssnade på Medierna i P1 och förbluffas över den obetingade tilltro publicisterna har för varandra, man kan anta att där har samlats alla rättrådiga människor om de får säga det själva. Frånsett denna tämligen elitistiska inställning så reagerade jag främst på hur ofantligt ömkligt de närvarande publicisterna beskrev hur det var att publicera en rättelse; ”Det är jättejobbigt”. Jag förstår mycket väl att det är en sting i själen när världens alla rättrådiga människor tvingas erkänna att de gjort en miss men jag blir lätt provocerad när de så uppenbart ignorerar att den 30 sekunders pina de får leva med oftast inneburit dagar av misstro för någon annan.

Mårten Schults som jag tidigare haft en del diskussioner om nämndemän med tog här en position som uppenbarligen provocerade närvarande publicister.

Jag väntar för övrigt fortfarande på att Alex Voronov skall be Lennart Hallergård om ursäkt för sin klipp och klistra publicistik. Den saken kommer för alltid att vara ett öppet sår och hållas öppet tills den dagen frågan är löst.

Medierna i P1 publicerade också en rättelse som borde vara ett föredöme för övrig media. Hur otroligt en vanlig publicist tycker att det låter ger det mer respekt än 25 ”avslöjanden”. Observera till exempel ordet ”Ursäkt”, det ser man inte ofta i murvelbranschen.