Inre konflikt

Image via Wikipedia

Ibland är det svårt att få ihop livet, inte så att det är något jag lider av men det är många som skall tas om hand. När jag tackade ja på frågan om jag ville nomineras till landstingsfullmäktige såg mitt arbete ut som ett tämligen normalt kontorsarbete där 14 dagar av 15 tillbringades på arbetsplatsen och där en dags frånvaro för politiskt uppdrag gick att jobba ifatt. Det är bara att konstatera att så är det väldigt lite numera…. jag tillbringar ungefär 4,5 dag av 5 varje arbetsvecka ute hos kunder för att undervisa eller demonstrera utrustning. Minst två kvällar per vecka går åt till resor till och från jobb ute i landet eftersom jag försöker undvika att slösa bort dyrbar arbetstid på resor.

Det här har nu placerat mig i ett moraliskt dilemma, kan jag fortsätta att göra en bra insats både på jobbet och i landstinget under de här förhållandena ? Jag vet att jag troligtvis får en ny kollega efter sommaren men jag vet själv hur lång tid det tog för mig innan jag hittade inne i strukturen på företaget och blev något så när självgående. Dessutom har spännvidden av produkter jag jobbar med blivit mångfaldigt större än det jag anställdes för så min nya kollega kan nog bara plocka en del av kakan.

Det finns saker att fundera på…. lojalitet och plikt samt vikten av att göra saker bra.

Ett svar kommer väl att utkristaliseras på en resa, till Vårgårda, Göteborg, Malmö, Åhus eller Langenhagen för att bara nämna de som helst skall hinnas med innan nationaldagen.

Det duger inte med vad våld som helst.

En fredlig demonstration blev överfallen av Nazister i Sundbyberg, visst våld förekom men det är ju så att i medias värld är det bara intressant när de demokratiska krafterna slår tillbaka.

DN toppar just nu med detta.

rättvisa eller….

NATURLIGTVIS HAR JAG INGA som helst källor i dessa fall. Jag bara ljuger. Jag kan säga vad som helst eftersom jag är journalist och kan hänvisa till hemliga källor som det är ett brott att efterforska. Det är en bra lag, men den kräver total hederlighet från ansvariga utgivare och journalister. Frågan är om vi tror på att dessa mediala och kommersiella säljmaskiner lever upp till ett sådant privilegium?

På ETC kan man läsa de kloka orden apropå de olustigheter som media alltsom oftast sysslar med, när storyn blir viktigare än fakta och och de inblandades rättigheter. Vem vet, i morgon får jag kanske höra ”du vet inte vilka källor jag har” precis som Voronov sa till farbrorn i styrelsen när Voronov förklarade att den eniga styrelsen var oenig.

Även Mårten Schultz, som jag en gång i tiden varit vänskapligt oenig med om nämndemäns varande, har klart och koncist redogjort för vad som egentligen skall gälla angående publiceringar.

1. Den misstänkta ska betraktas som oskyldig tills det finns en fällande dom.

2. Hans integritet ska respekteras.

3. Anmälaren bör betraktas som trovärdig tills det finns en övertygande anledning att misstro henne.

4. Anmälarnas integritet ska respekteras.

5. Kända eller betydelsefulla personer står inte över lagen

6. Anklagelser om brott mot kända eller betydelsefulla personer måste tas på allvar och processen bör vara densamma som gäller för andra misstänkta.

Punkterna har en allmängiltighet. Vi kan alla ha dem i bakhuvudet nästa gång en politiker, en fotbollsspelare eller en författare anklagas för ett personbrott. Från just detta fall kan vi emellertid ta med oss en annan insikt, nämligen insikten av vikten att inte glida på begreppen. Det är generande att se hur en anklagelse om våldtäkt beskrivs som en sexskandal, att påståendet om en allvarlig brottslighet betraktas som ett utslag av en kvinnokarls livsstil. En våldtäkt är inte en utomäktenskaplig affär. Att våldta är inte att förföra.

Jag är medveten om att jag här missbrukar citaträtten till det yttersta men det är antagligen alldeles för få som läser detta ändå, samt kommer ihåg det.

Några tidigare inlägg om sånt här. IMF och Assange Expressen Medias dumhet SNgate Byta fokus Ronge  Second Opinion Dopping

140 tecken och Hybris

Vissa människor klara inte av 140 tecken, de behöver betydligt mer plats för att utveckla sin hybris. Det är tveksamt om den här slutsatsen kan motiveras ens på 2000 tecken…..

Nu är fanan på plats.