Nipkor, Hoo och livskvalitet.

Älskade hustrun och jag tillbringar påskhelgen på säkert avstånd från björkpollen i mälardalen, picket och packet färdades till Hoo. Ankomsten till stugan blev stökig, vattenbrist och en spis som rykte in som…. men det löste sig och efter en stund blev det som vanligt. Som vanligt är varmt, lungt och behagligt.

Långfredagen tog vi en sväng till Tjärnbotten, Edseles södra förorter och besökte kor som lever ett liv som man önskar alla kor. Korna betar på Nipängar och har en husbonde som lever i symbios med sina kor.

Mina kor kultiverar skogen. De trampar upp stigar, gör skogsbryn synliga, trycker ner tallfrön i jorden, betar ner sly, äter örter och barr när de behöver växtspecifika näringsämnen och de hörs också vida omkring. Korna ropar på sina kalvar och tjuren på korna. När jag går ut och ropar på dem svarar de och kommer springande hela  hjorden. Det är faktiskt så att vi samarbetar. Vi lever i symbios. Korna fortlever tack vara mig och jag tack vare dem. Men det gäller inte den specifika kon eller mig som person utan kon i allmänhet och människan i allmänhet. Jag slaktar ju och äter upp mina kor men människan utrotar inte kon som ras.

Läs här om Tjärnbotten. Nedan, bilder från Hoo och Tjärnbottenbesöket, oxstek med majonäs och getost….

En strimma av hopp

I DN Kultur skriver Niklas Wahllöf om Kobra på ett ömsint sätt.

Ett praktexempel på kulturreportagets strimma av hoppfullt ljus i tv-mörkret. Liksom för den framtida relationen med ”Kobra”.

Precis så är det med mig och DN, galenskaperna på ledarsidan, meningslösheterna i DN Söndag, flyta med strömmen reportagen i DN bostad, flirten med de tanklösa i sporten och allt som brummar är bäst romantiken i DN motor får mig att förtvivla. Ibland, tyvärr glesare nu dyker det dock upp en mänsklig, eftertänksam och ifrågasättande text i DN Kultur som får mig att hoppas. Hoppas att DN kanske återigen kan bli en tidning som sysslar med väsentligheter och inte bara vill stryka oss som redan har det bra medhårs.