Bland sitt följe hittade Rand två unga studenter, Barbaraoch Nathaniel Branden. Pernilla Ståhl berättar att när hon kritiserades för att hennes övermänniskor var orealistiska pekade hon på sig själv, sin man och makarna Branden. Med sina respektives godtycke inledde Ayn Rand en sexuell relation med den 26 år yngre Nathaniel, en relation som fortsatte under 13 år. Men när Nathaniel ville avsluta relationen med den då 63 åriga Ayn Rand suddade hon helt ut honom från Randinstitutets historia. Hämtat från 2652 böcker kvar tills jag dör.
Tackar UNT för den kärnfulla sammanfattningen, imponerad av att skribenten uppenbarligen tagit sig igenom eländet. Ett elände som medförde att människor underkastade sig en despots vilja i namn av individualismen, det mest flagranta exemplet är hur Ayn Rand fick människor att underkasta sig hennes behov att få dominera över andras förhållanden och kräva rätt till andras partner. För att därefter, radera ut denna tidigare idealmänniska ur sitt minne. Funderar på vem som var minst värdig sin ”roll”, Ayn som inte klarade att bli ratad eller Nathaniel som inte klarade av att dyrka sin profet när den blev skröplig ? Ynkliga båda kanske ? Ayns och Nathaniels respektive partner funderar jag också över, så förblindade av sina idoler att de gick med på allt, likt tonårsflickor som gör allt för sina idoler ?
Det är en pubertal övermänniskoskröna om heroiska storföretagare med stålblick och grop i hakan, som i protest mot den parasiterande allmänheten bryter sig ur välfärdsstaten och flyr till en hemlig dal för att bygga en ny skön värld utan socialister och svaghet.
Hittade även ett flödesschema hos Motbilder.
PeoWagstrom's Weblog 