Återigen briljerar en kultursida, en enda text ger mer information, ger mer bildning och fler facetter än alla ledarsidor, ekonomisidor och nyhetsartiklar tillsammans.
Troligtvis för att skribenten inte är en del av mediaindustrin. Inga enkla lösningar, inga skuldöverföringar på Röda Korset och inga påhopp på Bengt Westerberg bara en vilja att kommunicera som till skillnad från andra levererar svar och eftertanke.
I vanlig ordning är det en av DN Kulturs skribenter som skriver det förnuftigaste som hittills skrivits om Patriks Sjöbergs avslöjanden, tragiskt nog kunde jag ha missat det eftersom det publicerades i DN Sport. Texten innehåller allt det som DN Kultur gör så bra att jag trots ledarsida och annat trams behåller tidningen. Kroneman är skoningslös mot det slöa enögda mediekollektiv som återigen kommer att reducera en viktig fråga om vårt samhälle till ännu några enkla knäck några dagar.
Det Sjöberg avslöjar är inte bara den tragedi som han och andra drabbats av när de gjorde något de förhoppningsvis gjorde för att det var kul, det sätter också fingret på en sjukdom som sprider sig i vårt samhälle. Ingen skall inbilla mig att det som Sjöberg avslöjar inte anades, noterades eller misstänktes av någon annan runt om de drabbade och förövaren. Tyvärr finns det en vilja att bara tro gott om sina hjältar så varje halmstrå till flykt från misstanken tas till. Precis som vi i blixtbelysning ser hur Julian Assange kan rida på sin hjältestatus och få stöd från människor som inte har en aning om vad som hänt och som kan förmås tro att Sverige har ett rättsväsende lika uselt som det som tillåter att oskyldiga bönder sitter inspärrade på Guantanamo.
Nej lösningen är inte registerutdrag, kontroller eller bannlysning av män bland barn. Lösningen är att vi lär oss att man kan ha två tankar om en person i huvudet samtidigt. Assange kan vara en yttrandefrihetens hjälte OCH en ynkrygg som flyr rättsväsendet, Viljo kan ha varit en fantastiskt duktig tränare men det borde inte gjort honom till oberörbar för frågor om hur hans relationer till sina adepter var.
Det finns inga hjältar, det finns inga monster det finns människor i ont och gott. Det vore synd om Sjöbergs stora insats för att föra upp ett problem till ytan skall fuskas bort av medias behov av enkla historier om hjältar och skurkar.
Ja så är det, återigen är det medias fel.
Ett förslag som jag uppskattar, jag längtar efter de första läckorna som förklarar hur man resonerar på redaktionerna.
Dagens huvudledare i DN är nog i en klass som vi inte sett sedan Olof Palmes dagar, klasshatet i sin kranka blekhet kastades i mitt ansikte till frukosten. Det är uppenbart att i den värld som DNs ledargarnityr drömmer om skall inte den som saknar en examen besvära sig med att försöka få inflytande utöver sin utbildningsnivå, vackert så och sedan tidigare hört ett otal gånger från människor som saknar bildning. Skillnaden mellan bildning och utbildning är för övrigt något som berörs på Twitter idag;LenaSundstrom Inslag om ”Slavauktionen” på Hallands nation. Även homofobi,sexism,antisemitism försvaras som trad inom univ.världen. #19Nyheterna
Ledaren försöker med hjälp av namn som Olof Palme få det att framstå som att S ”var bättre förr” men det kanske snarare var så att de utbildade var bättre förr, det fanns helt enkelt fler utbildade med bildning och känsla för solidaritet och rättvisa som dessutom var lämpade för att stå ut med de förnedrande texter som vissa ledarskribenter uppskattar att få vräka ur sig.
Hur är det då med de ledarskribenter som dagligen sätter sig till doms över dessa politiker, jag utgår härifrån de två ledarredaktioner jag känner bäst DN och Eskilstuna-Kuriren. Analysen kan inledas med en titt på Wikipedia för att se bakgrunden på respektive tidnings politiska redaktör. Wikipedia om Alex Voronov respektive Peter Wolodarski som är den högsta ansvarige på respektive redaktion. Redan denna snabba enkla titt ger en föraning om den likriktning de olika liberala dialekterna drabbats av. Ursprung bakom den forna järnridån för försäkran om en väl inrotad förmåga att ”se rött” i allt som andas gemensamt ansvarstagande, skolning i liberala pionjärorganisationer uppföljt av en sista finslipning i högerekonomernas barnstuga, Handelshögskolan.
Eftersom jag inte nöjer mig med denna ytliga betraktelse gräver jag i min djupa påse av bildning och har några exempel på andra typiska egenskaper. De anser båda två att unga män/pojkar/bebisar skall underkasta sig faderns behov av att märka sin avkomma fysiskt. Wolodarski hävdar dock att han oroar sig för sexuellt överförbara sjukdomar, tidig sexdebut i hans kretsar ? Voronov är här ärligare och säger rakt ut att det är viktigt att bekämpa det ”lutherska synsättet att tron, inte handlingen, är avgörande”.
Vidare verkar de rörande överens om att det är ok att Lars Vilks hånar muslimer men jag har inte själv sett att någon av dem lyft ett finger för att tala för Dan Parks rättigheter. Faran med den här relativismen dissekeras här på pedagogiskt vis.
De är också båda två klara anhängare av att bomba vissa länder i världen, visserligen bara vissa av de länder som skjuter sina egna medborgare, att en tjusig sheik på arabiska halvön skall straffas för att han skjuter på invånarna är inte alls lika självklart som att de ledare som har åsikter om hur världen skall styras bör bombas. Jag har skrivit om Wolodarskis ställningstagande i bombningsfrågor här, Voronov har själv här påstått att det bara är en slump vilka som bombas i världen och att det inte är viktigt att alla behandlas lika. Faran med även den här relativismen dissekeras här på pedagogiskt vis.
Må så vara att det som DN kallar Juholts gäng saknar akademiska poäng men att det kritiseras av den liberala pressens ledarbroilers är att hån mot forna tiders liberaler med Staaf i spetsen. Ta gärna del av grundförutsättningarna för att utbilda dig till liberal ledarskribent här.
Högberg om (o)bildningsförakt, Sebastian om att kasta sten i glashus, Moberg om högerns människosyn, Westerholm om korkbollar, Röda Berget om människoförakt,Badlands Hyena om politisk humor, Pettersson om Juholt, Under tallen om vänsterns ideologiska tomrum och Dackefejden om bristen på självständiga politiskt aktiva.
Back on track….
Innan nån frågar, nä akademiska poäng har jag inga.
Idag hade jag riktigt roligt på jobbet, ett oansvarigt långt supportsamtal var också en trevlig pratstund om kultur. Jobbet är givande ibland, att prata om mjukvaruproblem samtidigt som det avhandlas Manga och en märklig dom om påstådd barnpornografi.
Är jag en sån där renässansmänniska ?
🙂
Medan världen går under jublar, eller svär, alla män över en boll i ett nät. Patetiskt….
Under rubriken ”Ett piller för mycket” skriver DNs ledarredaktion om ett fenomen som driver både ohälsa och läkemedelskostnader. Jag kan dock tycka ett det är lite tråkigt att DN inte förmår lyfta blicken från de ideologiska grundteserna och även ta upp de motsvarande problem som det fria vårdvalet skapar.
Lika väl som Pfizer vill sälja piller så finns det läkare som står under en omänsklig press att skriva ut exempelvis antibiotika av patienter friska nog att ”kräva sin rätt som skattebetalare”. DNs ansats är god men det blev en tanke för lite.
Vad har vi lärt oss av dessa olyckor så här långt.
Jo att försvinner strömmen så går det åt h-te, no more or less. En kärnkraftanläggning måste ha konstant inflöde av el annars stannar cirkulationspumparna. Det har ingen betydelse om det är ett galet experiment eller en naturkatastrof, ingen ström ingen kylning är lika med mer eller mindre brutal överhettning.
Tror du att någon kan garantera oavbruten elkraft ? Förutom då ett antal handelsutbildade ledarskribenter, som liknar kärnkraftsvalet med att vi kör bil trots att det är farligt. Någon som hört talas om en bilolycka som har fortsatta effekter 25 år senare ?
Tänk positivt så händer inget ?
En skribent på en borgerlig ledarsida har kommit på att besvären som en frisk svensk lider av faktiskt inte är så farliga egentligen. I det här fallet så gjordes jämförelsen med vattenbesvär världen över. Jag finner hopp, kanske kan insikten sprida sig till fler. Kan det kanske till och med bli så att en ledarskribents jubel över att han bara har 1 minuts promenad till sitt apotek kan sättas i relation till de som betalar för den förmånen åt honom ? Kan det bli så att fler skribenter i 08as lokaltidning inser att det finns de som är sjuka på riktigt som avstår från vårdtillgänglighet för att en snuvig 08a skall ha en läkare till hands ”på minuten”. Kan det till och med bli så att man inser att det nya fina barnsjukhuset för försäkringskunder bara är intresserade av snuviga barn och inte av barnleukemi ?
Kan det vara så att någon av dem kommer på att det faktiskt handlar om omfördelning från behövande till klagande i denna ”sanna valfrihetens liberalism” ?
PeoWagstrom's Weblog 