Den som följt min blogg med hyfsad regelbundenhet kan inte ha missat att jag är lite skeptisk till de infalls och utfallsvinklar som pressens representanter ägnar sig åt. Jag har i synnerhet ägnat mig åt att kritisera ledarskribenter som verkar anse sig ha rätt att blanda ihop sitt tyckande med en ”journalistisk” självbild. Jag har dock insett att den kritiken är som att hälla vatten på en extra väl inoljad gås, när de kritiseras för att strunta i fakta för att kunna polemisera så är de ”opinionsbildare” och får skriva hur de vill. När man påvisar för dem att de har fel genom att visa på att de som de skriver motsäger verkligheten är de helt plötsligt ”journalister” och hänvisar till att de utan egen åsikt bara redovisar vad deras ”källor” säger. Whatever, det är deras nattsömn och inte min.
Det hindrar dock inte att jag kan begära lite sans och vett i deras uttalanden. I veckan så har fröken Birgersson känt behov av att raljera över en broschyr från landstinget som ger en del goda råd om när det är lämpligt att gå till sjukvården och när det är lämpligt att stanna hemma och kurera sig. Skribenten avslutar sitt raljerande med att broschyren motsvarar tre sjuksköterskor, trots att Birgersson lika väl som jag vet att om antalet omotiverade besök hos sjukvården minskas är det ett betydligt effektivare sätt att öka resurserna för de som har allvarligare åkommor än vad fler anställda kan åstadkomma. Problemet är kanske att skribenten anser att pengarna gjort större nytta som annonser i Eskilstuna Kuriren ? Det kan ju knappast vara för att broschyren skriver om saker som en del människor redan vet som hon anser den onödig, i så fall kunde ju även större delen av tidningssidorna dras in och därmed minska tidningens miljöbelastning.
SNs ledarskribent herr Kriss har också synpunkter på vad och framförallt hur saker skall informeras. Jag hade ett intressant litet meningsutbyte med Kriss på tåget hem igår via Twitter. Skribentens tes är att ”skattepengar läggs på en konsult”, underförstått att skattepengar slösa bort. Jag ansåg då att informationsarbetet troligtvis har en budget samt ett mål och därmed använder denna budget för att lösa det målet. Där hade jag uppenbarligen ”fel” jag skulle ”ge mig” och sen så blev inget mer sagt, min åsikt var uppenbarligen inte värt ett svar. Noterar dock att inte SN nämns som gjort ett gott dagsverke heller, bara konsulten.
Personligen, inser att Kriss anser mig korkad men ändå, så anser jag att om informationsarbetet blir blockerat så bör man nog ta hjälp för att kunna lösa den frågan. Återigen anser givetvis Kriss att jag är ute och cyklar, men när allt som berör vissa personer inom landstinget kompletteras av ”….som är en del av arvodes….” så finns det skäl att fundera på hur man skall ta sig ur den låsningen.
Men som sagt, ”jag skall ju ge mig”…. sannolikt för att Kriss förstår det här så mycket bättre än jag. Huruvida det är journalistik eller opinionsbildning som han grundar det på vet jag inte, fast jag är van vid att anses vara rätt korkad av ledarskribenter.
Själv anser jag dock att jag är både klok och förnuftig som anser att om landstinget blockeras i sitt ansvar att informera om sin politiska styrning, hälsoarbete och dessutom drabbats av ett arbetsmiljöproblem på grund av desinformation så är det både rimligt och väl satsade pengar att försöka bryta det läget.
Tidigare inlägg i ämnet: ”Arvodesaffären” eller #SNgate – My side of the story
Andra röster kring #SNgate: Fredrik Pettersson, Paul Ronge, Pär Abrahamsson,Macken, Mattias Jansson, Fredrik Strömberg, Spenatmamman, Pia Berthling,Informationschefens blogg, Peter Johansson, Lasse Nilsson, Johan Westerholm,Peter Soilander, Mikke Schirén, Peter Högberg, med flera.
Läs även andra bloggares åsikter om #SNgate, Landstinget Sörmland,Södermanlands Nyheter, politik, media, medias makt, Göran Carstorp, Lars Kriss,Åsa Kullgren, Fredrik Pettersson, ”Arvodesaffären”, sociala media, bloggar,twitter. Pingat på intressant.
Fick aldrig veta varför jag skulle ge mig men tycker mig spåra ett behov att etablera en tes.
PeoWagstrom's Weblog 