Peter Linnstrand och Arvoden

Idag gjorde jag min något senkomna premiär i  Landstingsfullmäktige, missade den ”riktiga” premiären eftersom jag var på utbildning i Berlin.

Förutom att vara en premiär så innehöll fullmäktige många minnesvärda inslag.

Peter Linnstrand, en uppenbarligen mycket värderad kollega, avled mycket plötsligt och oväntat dagen innan detta fullmäktigesammanträde i den ringa åldern 62 år. Givetvis satte detta en prägel på mötet, inte minst genom att flera inkomna ärenden som bar Linnstrands namnteckning fanns med på dagordningen. Linnstrands plats fylldes av rosor och flera ljus var tända vid hans plats. Jag har själv bara varit i kontakt med Peter Linnstrand ett fåtal gånger men såväl mina politiska vänner så som en del av mina opponenter har beskrivit honom som en underfundig, tankfull och demokratisk politiker med stor tilltro till det politiska samtalets kraft.

I anslutning till mötet var också en allmänhetens frågestund där både kloka och mindre kloka frågor avhandlades. Särskilt uppskattas frågeställaren som i frågan om psykiatrin från att säga att ”allt är katastrof” efter en replik från Thomas af Bjur modifierade sitt inlägg till att det är nog inte värre än någon annanstans i Sverige men att det alltid finns vissa områden att förbättra och vissa områden som fungerar bra men kan bli ännu bättre.

Det som var lite trist var den medborgare från, om jag hörde rätt, Stigtomta som istället för att ställa frågor hyllade den gamla principen där någon som hade råd skötte det allmänna utan ersättning. Som inte var intresserad av att få några svar utan bara var där för att förklara att alla som inte gör precis som han tycker inte har något att säga. Inte för att jag tror att han läser detta men jag tänker ändå skriva det som han inte ville  höra.

Det är, om jag är rätt underrättad, förbjudet att avstå arvode enligt kommunallagen. Någon har visst nog insett att det inte bara är den som går ut och lovar att göra allt gratis som skall kunna uppbära offentliga ämbeten. Det skall helt enkelt inte behövas sponsorer som betalar ett uppehälle för den som innehar en offentlig maktposition.

Anledningen till varför inga arvoden skall betalas tillbaka är att de som fått arvoden har fått betalt för att de utfört arbetsuppgifter och är betalda med medel som är budgeterade enligt beslut i fullmäktige. Felet är inte att personer fått arvode, felet är att beslutet tagits i fel instans. Hade beslutet tagits i rätt instans, fullmäktige, hade resultat med all säkerhet blivit detsamma. Det som S,Fp och Mp majoriteten gjort är att utforma ett reglemente som klart och tydligt reglerar vilka som skall arvoderas, hur det skall beräknas samt att beslutet tas i fullmäktige.

Att inte besluten tagits för varje enskilt arvode i landstingsfullmäkige är fel, det märkliga är att det är de som åtgärdat detta får klä skott för det. Det finns en och annan som varit involverad i frågorna betydligt längre än såväl Kullgren, af Bjur och för den delen även Jörgen Danielsson men som nu sitter tysta och inte förväntas redovisa varför de inte åtgärdade detta. Detta är för mig mycket märkligt….

Mer än märkligt, rent av obehagligt är att dessa inte ställer sig upp och protesterar när tjänstemän verksamma i landstingshuset drabbas av att vissa nyttjar den ovan beskrivna situationen till att roffa åt sig billiga poäng. Att ta ansvar är inte bara att ifrågasätta andra utan också att rannsaka och erkänna egna fel och brister. Jag kan tycka att det finns ett antal personer som bör ta sitt ansvar inte bara som kritiker utan också som tidigare befattninghavare.

Jag har förstått att Peter Linnstrand hade uppskattat sådant kurage ännu mer än de fina ord som sas om honom idag. Troligtvis är det bara att den internationella kvinnodagen inte längre behövs som skulle glatt honom ännu mer.