Resandets fröjder.

Söndagkväll och nästa veckas ”flängande” är redan igång. Jag sitter på tåget till Göteborg för att göra en snabb insats i Göteborg i morgon och förhoppningsvis vara hemma i så god tid att att jag pigg och fräsch kan ta mig till Nyköping på Tisdag morgon. Tisdagen får också gärna resultera i en dag utan alltför många förseningar, onsdagen skall också ägnas åt alldeles för mycket resande då hela cirkeln Eskilstuna Solna Nyköping skall avverkas samtidigt som en hel del arbete skall hinnas med.

Jag tycker om att åka tåg men när det blir för mycket bil, då är det trist. Glädjer mig åt att jag frånsett i natt åtminstone får sova hemma i veckan. Det är lycka i dessa tider, olyckan är att det blir för mycket halvträlig mat när schemat är så här.

Var rädda om er och ha en bra vecka, det tänker jag ha.

but he is mine bad guy…

I spåren av den trista utvecklingen i Libyen så finns åtminstone hos mig en förhoppning om att vi i väst lär oss att sluta gilla vissa ”bad guys” och lika oreserverat ogilla andra ”bad guys”. I dagens DN finns det flera texter om ”bad guys” som vi inte gillar samt de vanliga reportagen som oroshärdar brukar generera. Visst är det viktigt att diskutera hur vi skall hantera Libyen och Vitryssland men betydligt mer intressant blir att se hur situationen runt Persiska viken utvecklas. Skillnaden mellan de ideal som ”vi” hyllar och de som vi accepterar hos våra ”bad guys” syns sällan tydligare än i dessa diktaturer. ”Vi” blundar konsekvent för att vi stöder arvsfurstar och motarbetar länder med allmänna val som inte går som vi vill. Ahmadinejad och mullorna i Iran är inga helgon men det är inte de stater och prinsar som väst har stött oreserverat heller. Av och till så tycker ”vi” att val helt enkelt kan ignoreras om det går ”fel”.

Vi skall inte heller glömma att såväl Saddam Hussein, Hamas och delar av Al-Qaida både supportats och delvis skapats av ”oss” i förhoppning om att de skall ta död på andra ”bad guys”. Det vore önskvärt om fler av världens ledare läste de antika mytologiska historierna om ”draksådd” och försökte förstå.

Jag ser fram emot när vår bristfälligt bildade statsminister skall förklara vår arrogante utrikesministers kommentarer den dagen scenerna från Libyen utspelas vid Persiska Vikens västra strand. Då kan nog inte ens vår teatraliska finansminister få folket att tro att hans skuldbeläggande av ”bankdirektörerna” är annat än ett billigt taskspel för att slippa ta tag i bristerna i hans egen politik där bördorna vältras över på de som har det sämst. Hur mycket skall sjuka och arbetslösa straffas för att kompensationen för höjda bränslepriser hos de som har råd med bil skall kunna betalas ?