Idag satt jag på spinningcykeln och funderade, jag är inte speciellt koncentrerad i min träning som ni förstår, över livet. Låter väl allvarligt men det är inte sååå farligt.
Det börjar liksom kännas nu, arbetsdagarna med restiden är 13 timmar nästan. Jag har åtagit mig politiska uppdrag som gör att jag måste vara tjänstledig vilket är detsamma som att göra jobbet på kortare tid eller annan tid. Jag har ett fantastiskt socialt liv som tar tid och en inte alltför liten del av mitt arbete tillbringas på annan ort med vidhängande onyttig mat och vanor. Så kan man inte ha det i längden om man inte tar vara på sig, känns specielt denna vinter när jag drabbats av akut vintertrötthet.
Så nu är det minst tio kilo som skall bort fram till påsk, det innebär inskaffa en våg, ingen större mängd alkohol än en öl på en kväll, inget godis och mesta möjliga undvikande av lunchrestauranger. Definitivt inget godis och snacks och synnerligen sparsamt med annat misstänkt fettbildande. Insikten är helt enkelt att jag har för mycket roligt och nödvändigt att göra för att ha tid att träna så mycket som mitt glada liv skulle behöva så det blir till att skära i andra änden.
Så, varje måndag är det vågen som gäller…