Att läsa DN Motor ger en Déjà vu känsla från min barndoms motortidningar. Skillnaden i hur ting bedöms ligger kvar, när jag var tidig tonåring så skrev man upp spartanska rostburken Opel Kadett och skrev ner den något mer välutrustade och väl hopskruvade rostburken Toyota Corolla. Av någon anledning hade motorpressen ett behov av att smeka det gamla medhårs och kritisera det nya, i synnerhet när det kom från Japan.
Idag skriver DNs motorkrönikör om elbilar, om hur han tvivlar på att de är klara, speciellt de från Japan och för att stärka sin tes tar han en tysk ingenjör anställd av ett europeiskt bilföretag till hjälp. Förra lördagen skrev den andre krönikören på DN Motor en provkörningsrapport om den nya modellen från Alfa Romeo, ni har säkert sett den hjärndöda TV-reklamen, och höjer denna bil till skyarna med en liten reservation för kvaliteten. That´s amore skriver han….. Fantastiskt, Japan har producerat kvalitetsprodukter i över 40 år nu men Alfa Romeo har levererat yta och image utan kvalitet de senaste 50 åren.
Mitt förtroende för motorjournalister har inte direkt stärkts genom åren….. för 30 år sen visste jag inte bättre men en diger skara människor som gillar saker som säger brumm och appelerar till korkade brudar och omoderna män har fått mig att inse att deras största skräck är den dagen bilen ses som ett verktyg i vardagen.
PeoWagstrom's Weblog 