Ett inte helt vanligt parti.

När borgerliga skribenter slår frivolter av glädje för att vi inom Socialdemokratin blivit ett ”parti som alla andra” kan det var på sin plats och fundera över om ett parti som det läggs så många hektoliter trycksvärta på är direkt vanligt.

Socialdemokratin må vara på väg att bli ”ett parti som alla andra”. Men att döma av rapporteringen är det inte ett politiskt parti som krisar utan hela Sverige. Det känns som om Volvo, Nobelpriset och Svenska fotbollslandslaget kollektivt hade sålts till utlandet.

Henrik Berggren i fredagens DN.

Även idag skriver man på DNs ledarsida om Socialdemokratin, Lena Andersson, och analyserar ett parti på ett sätt som inget annat politiskt parti i Sverige blir analyserat.

Den nya socialdemokrati som ska formas bör ”lyssna på rörelsen” och väljarna för att få klarhet i folks behov, men för den existentiella berättelsen måste man söka sig någon annanstans. Det blir sällan bra när ensemblen frågar publiken hur en bra pjäs ska spelas, skrivas och regisseras. Till teatern går man i hopp om att de som jobbar med teater ska ha tänkt ut det. Man går dit för att se föreställningar som får en att känna och tänka på sånt man inte förut noterat, vilket i sin tur kan alstra en lust att vara medborgare. Mangår inte dit för att titta på skruvarna i scenbyggets svänganordningar.

Lena Andersson är något på spåret, hon nuddar vid skillnaden mellan de borgerliga partierna och socialdemokratin.  Kan någon se Reinfeldt måla upp en dröm om ett samhälle, kan någon se en moderatledare som blir vald på ett mandat om att förändra världen ? Vi socialdemokrater måste ha personer i ledande ställningar som har förmågan att levandegöra och föra fram en vision samtidigt som vi är en rörelse full av kompetenta individer som kan politikens hantverk. Mona Sahlin lyste klart på gator och torg tillsammans med Maria, Peter och Lars men frågan är om det går att lysa klart i en omgivning där mångas främsta kvalitet inte främst är förmågan att skapa en dröm.

Märk väl att förmågan inte handlar om att ha en viss ideologi, det handlar om en förmåga att omvandla ett kongressbeslut till levande tankar och drömmar. Alla vi sossar har en ganska likartad målsättning med vår politik men för vissa är renlärigheten och ett snabbt genomförande det viktiga, för andra är långsiktigheten och pragmatismen det viktiga. Båda sidor behöver en partiledning som visa upp vår dröm för människor som tror att det inte spelar roll vem som bestämmer. Låt oss hoppas att det är kvaliteten som partiledare som premieras, inte kön, sexuell läggning, bostadsort, ideologisk renlärighet, marknadsanpassning eller annat sekundärt som premieras.

Det är ingen slump att de bästa valtalen har hållits av kulturpersonligheter, inte för att de är duktiga politiker utan för att de kan gestalta en övertygelse och tro. Det är dags för en partiledare som reser land och rike kring och talar till människor och ger tro och hopp. Det är antagligen inte samma personer som de senaste veckorna positionerat sig inom partiet eller lanserats av olika ”falanger” och det är definitivt inte den som kan vinna den medlemsomröstning som vissa anser skall ersätta valberednings och nomineringssystemet.